Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde jag talas om dem, ibland läste jag om dem i
tidningarna, men aldrig kunde jag nå dem, ty de
hade gott om pengar och reste snabbt, medan jag
var en fattig man. Men så fick de bekymmer, och
deras rikedom tog slut och förflyktigades som en
rökstrimma. Tidningarna skrev mycket om det den
gången. Men sedan blev det tyst om dem, och jag
visste, att de rest tillbaka dit, där de kunde få guld
ur jorden.
De var försvunna nu, sedan de blivit fattiga. Jag
vandrade från läger till läger ända till
Kootenay-området i norr, där jag fick upp deras kallnade
spår. De hade kommit och farit, somliga sa hit,
andra dit, och slutligen påstod några, att de begivit
sig till Yukonområdet. Jag for hit och jag for dit,
allting på vandring från plats till plats, tills jag
tyckte att jag borde bli trött på världen, som var så
stor. Men i Kootenay hade jag en mödosam och lång
färd tillsammans med ett halvblod från
Nordvästdistriktet, söm lade sig att dö, när hungern plågade
oss. Han hade varit i Yukon på en okänd väg över
bergen, och då han kände att hans stund var
kommen, gav han mig kartan och röjde hemligheten om
en plats, på vilken han svor vid sina gudar att det
skulle finnas mycket guld.
Kort därefter började hela världen dra mot norr.
Jag var en fattig man och jag tog plats som hund-
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
