Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stack sin hand i hans, så att jag måste vända
mig bort for att kunna behärska mig. — ’Vi få
vila vid elden tills i morgon,’ sade hon, ’och vi få
stärka oss med mockasinerna.’ Så skar vi sönder
övre delen av mockasinerna i remsor och kokte dem
halva natten, så att vi kunde tugga och svälja dem.
På morgonen talade vi om våra utsikter att klara
oss. Till den nästa förrådsplatsen var det fem
dagsresor; vi skulle inte orka med det. Vi måste söka
efter villebråd.
’Vi går vidare och jagar,’ sa han.
’Ja,’ sade jag, ’vi går vidare och jagar.’
Och han bestämde, att Unga skulle stanna kvar
vid lägerelden och spara sina krafter. Och vi gick
vidare, han för att söka efter älg och jag till det
förråd, som jag hade gömt. Men jag åt blott lite,
för att de inte skulle märka styrkan hos mig. Under
natten föll han många gånger, då han återvände till
lägret. Även jag låtsade mig vara mycket svag och
snubblade över mina snöskor som om varje steg
vore mitt sista. Och så stärkte vi oss med våra
mockasiner.
Han var en stor man. Hans vilja höll kroppen
uppe in i det sista. Inte en enda gång klagade han
utom för Ungas skull. Den andra dagen följde jag
med honom för att inte gå miste om slutet. Han la-
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
