Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minns jag inte mera, förrän jag kom hit och fann
mat och eld — mycket eld. —
Då han tystnade, kröp han begärligt närmare
ugnen. Länge lekte tranlampans skuggor tragiskt på
väggen.
— Men Unga? skrek Prince, fortfarande med ett
starkt minne av henne.
— Unga? Ja, hon ville inte äta av riporna. Hon
låg med armarna omkring hans nacke och ansiktet
begravt i hans gula hår. Jag förde elden närmare
henne, så att hon inte skulle förfrysa, men hon
kröp över på andra sidan. Och jag gjorde upp en
eld där, men det var till ingen nytta, ty hon ville
inte äta. Och så ligga de fortfarande där uppe i
snön.
— Och ni? frågade Malemute Kid.
— Jag vet inte. Akatan är en liten ö och jag har
föga lust att återvända dit och leva i en utkant av
världen. Jag har inte mera att leva för. Jag kan gå
till Constantin, och han kommer att slå mig i järn,
och en dag dra de ett rep om min hals och jag får
sova gött. Och ändå — jag vet inte.
— Men Kid, detta är ju mord, protesterade
Prince.
— Tyst! befallde Malemute Kid. Det finns
saker som gå över vårt förstånd och ligger utom vår
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
