Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett af den ursprungliga astronomiens äldsta
reliker (fig. 1), som ännu i dag återstår orubbad, är
benämningen på veckans sju dagar efter de gamles
sju förnämsta himmelskroppar: Solen, Månen, Mars,
Merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus; en
benämning, som redan för fyra eller femtusen år sedan var
i bruk i Babylonien, ty de gräfningar, som företagits
i Ninive i Sardanapalus’ palats, ha bragt i dagen
lertaflor, skrifna på det accadiska språket — hvilket var
äldre än babylonierna — och som bevarade dessa
benämningar äfvensom vissa astronomiska iakttagelser,
som gjordes under dessa aflägsna tider.
| Fig. 1. Om man uppritar en stjärna med 7 uddar och på hvar och en af dessa uddar skrifver namnet på de sju stjärnor, hvilka voro bekanta for de gamle, i den ordning de intaga till följd af sina rörelser och sina på den tiden antagna afstånd, nämligen: Luna ☾, Mercurius ☿, Venus ♀, Sol ⚙, Mars ♂, Jupiter ♃ och Saturnus ♄, erhåller man de gamles astronomiska hjul. Härvid befinnes, att de kordor, som dragas genom cirkeln, utmärka veckodagarna i deras ordning: Lunæ dies — Martis dies — Mercurii dies — Jovis dies — Veneris dies — Saturni dies och Solis dies, som efter kristendomens införande blifvit »Herrens dag», Dies dominica. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
