Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppnå icke en tusendel af jorddiameterns längd, och
hafvets djupaste ställen öfverskrida icke heller detta
mått.
Men, tänker man helt säkert, det finnes väl ändå
en skillnad mellan jorden och stjärnorna. Jorden är
nedtill (alltid?) och stjärnorna äro ofvan; jorden är
icke lysande såsom stjärnorna äro; jorden är stor,
stjärnorna äro små; jorden är tung, stjärnorna tyckas
vara så lätta o. s. v.
Så många invändningar, så många misstag!
Jorden är icke nedtill, det ha vi redan sett.
Det finnes hvarken uppåt eller nedåt, ofvan eller
nedan i världsalltet; vårt klot är bebodt rundt om hela
sin yta, och våra antipoder ha sina fötter vända mot
våra. — Nedåt är för oss jordens medelpunkt, och
så är det äfven för alla andra jordinvånare, som
vandra omkring på detta klot. Uppåt är, likaledes
för alla, utanför jordklotet eller dess yttre, det är
rymden, som omgifver oss. Jorden vrider sig för
öfrigt kring sig själf, och det, som är ofvanför våra
hufvuden i himmelen vid en viss timme, är under
våra fötter, men fortfarande i himmelen, tolf timmar
senare. Vi vrida oss med jorden, alldenstund vi alltid
ha våra fötter på hennes yta, och hon drager oss till
sig liksom en magnetkula skulle göra med små figurer
af järn.
Jorden synes mörk, stor och tung, medan
stjärnorna synas lysande, små och lätta. Detta är
emellertid endast skenbara företeelser. I själfva verket
lyser jorden i fjärran liksom en stjärna; hon åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
