Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilldrager sig, man vet hädanefter, för att aldrig
förgäta det, att jorden icke är annat än en
himmelskropp, att vi bebo denna himmelskropp, lika visst
som om vi skulle bebo Venus eller Jupiter, och att
vi äro passagerare på ett himmelsfartyg, som färdas
i själfva himmelen.
Stjärnorna fylla ständigt rymden omkring oss, så
dag som natt. Men för att se dem, åtminstone med
blotta ögat, fordras ovilkorligen skugga, alldenstund
luften upplyses af solljuset. Det är således endast
under natten, som vi se stjärnorna. Då synas de
uppstiga vid den östra synranden, uppnå en viss höjd
på himmelen och gå ned vid den västra horisonten.
Den stora och majestätiska anblicken af det
stjärnbeströdda himlahvalfvet har tillåtit människan att
skapa astronomien, att höja sig öfver de skenbara
företeelserna och upptäcka världsalltets styrande lagar.
Utan natten skulle vi aldrig ha lärt känna allt
detta. I rymdens hemlighetsfulla djup lysa tusentals
strålande punkter af olika storlekar. Deras skenbara
förbindelser till stjärnbilder eller konstellationer, deras
återkomst vid samma tider på året, deras
oföränderlighet under århundraden och den majestätiska
nattliga förflyttningen af himlahvalfvet i dess helhet ha
redan i världens begynnelse fängslat de första
människornas uppmärksamhet.
Man frågade sig hvad dessa lysande punkter
kunde betyda, som finnas upphängda öfver våra
hufvuden såsom lika många frågetecken; man förband dem
med årstiderna, med åren, hvilka de tycktes styra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
