Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergväggar eller spetsiga klipp-pelare, på långt håll
liknande kyrktorn, som skjuta upp ur kaos.
I dalarna finnes ingen eller åtminstone endast
en så ytterst obetydlig atmosfer, att den icke kan
varseblifvas. Aldrig finnas moln, dimmor, regn eller
snö. Himmelen är alltid en svart rymd, så väl dag
som natt ständigt öfversållad af stjärnor.
Antag, att vi anlända till dessa vilda öknar vid
dagens början.
Måndygnet är femton gånger längre än dygnet
på jorden, alldenstund solen behöfver en månad för
att upplysa månen i hans helhet. Man räknar icke
mindre än 354 timmar från solens uppgång till dess
nedgång. Om vi ankomma före soluppgången, finnes
ingen morgonrodnad, som angifver och föregår
densamma, ty utan atmosfer kan ingen gryning eller
skymning inträda. På en gång höja sig för den skull
öfver den alldeles svarta horisonten solljusets strålar,
som träffa bergspetsarna, medan slätter och dalar
förbli i mörker. Ljuset ökas långsamt, ty medan solen
på jordens mellersta breddgrader behöfver endast två
och en kvarts minut för att höja sig, behöfver hon
på månen nära en timme, och följaktligen är det ljus,
hon sänder, mycket svagt under flera minuter och
ökas blott ytterst långsamt. Det är ett slags
morgonrodnad, ehuru af kort varaktighet, ty då solskifvan
efter en half timmes förlopp redan höjt sig till hälften,
synes ljuset för ögat lika starkt som om hon hunnit
helt och hållet upp öfver horisonten. Den strålande
himmelskroppen visar sig på månen med sina prg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
