Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som uppfånga solskenet, och i skuggan försänkta
dalar, hvilka inkräkta på de belysta delarna af planetens
mark. Vi veta dessutom, att denna lilla världskropp
omgifves af en ansenlig atmosfer, i hvilken
ljusupp-sugande skyar sväfva.
Mercurius är den världskropp, som från solen
erhåller det mesta ljuset och den mesta värmen.
Mercurius fullbordar sitt kretslopp kring dagens
lysande stjärna under den korta tiden af 88 dagar;
hans år är således icke så långt som tre af våra
månader. Hans afstånd från solen växlar ofantligt under
loppet af hans år, och solen lyser på hans himmel
stundom med en skifva, som är tio gånger
vidsträcktare och mera glödande än den hon visar jorden,
stundom åter med en skifva, som endast är fyra
gånger större än vår — hvilket i alla fall ändå är
ansenligt.
Ehuru planeten Mercurius icke är lätt att
iakttaga, alldenstund han höjer sig så obetydligt öfver
horisontens töcken, är likväl, så vidt man kan döma
af hans utseende, hans atmosfer i själfva verket mycket
tätare än jordens.
Mercurius’ klot väger omkring femton gånger
mindre än jordklotet. Häraf följer, att tätheten hos
de ämnen, hvilka sammansätta honom, med en
sjettedel öfverskrider tätheten hos de ämnen, hvilka
sammansätta jorden, i medeltal räknadt, ty där liksom
här förekomma stora olikheter i beståndsdelarna.
Tyngden på hans yta är mer än hälften mindre än
tyngden på jorden; ett kilogram, som flyttades till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
