Vår himmel / 200 (1893) Author: Camille Flammarion Translator: Oscar Heinrich Dumrath Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlänger den linje, som förbinder α och β i Stora
björnen. Den mest lysande stjärnan α i Lejonet kallas
Regulus eller Lejonets hjärta.

Efter Lejonet kommer alltjämt öster ut
Jungfruns stjärnbild. Betjäna vi oss fortfarande af Stora
björnen som utgångspunkt,
och förlänga vi södra
diagonalen α—γ i dess fyrkant,
träffa vi en vacker stjärna
af första storleken, hvilken
äfven bildar spetsen af en
triangel, som har en linje
mellan Arcturus och
Lejonet till bas (fig. 66). Denna
stjärna är Axet i Jungfrun
eller Spica virginis, väl
bekant i hela forntiden.

Fig. 66. Axet i Jungfrun.

Vågen är den sjunde
stjärnbilden i zodiaken.
Öster om Axet i Jungfrun
ser man två stjärnor af
andra storleken, hvilka äro
α och β i Vågen och
utmärka de båda
vågskålarna. Jämte två andra
mindre lysande stjärnor bilda
de en sned fyrkant mot ekliptikan. För tvåtusen år
sedan gick solen därstädes genom sin höstdagsjamning,
och man såg häri uppkomsten af Vågens tecken, som
»jämt fördelar dag och natt, arbete och sömn».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>