Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast i oändlighetens förgård . . . alldeles som vi
befunno oss vid vår utgångspunkt.
Rymden är gränslös. Hvilken gräns man i
tanken än uppställer för densamma, flyger vår inbillning
omedelbart till denna gräns, blickar utöfver den och
finner ytterligare endast rymden. Fastän vi icke
kunna förstå oändligheten, känner likväl hvar och en
af oss, att det är ändå lättare att fatta den
obegränsade rymden än begripa den begränsade, och att det
är omöjligt, att rymden icke finnes öfverallt.
Föreställningen om himlarnas omätlighet påtvingar oss
känslan af oändligheten.
Huru förstora och ombilda icke dylika
betraktelser de föreställningar, hvilka man vanligen bildar
sig om världen? Borde icke kunskapen om dessa
höga sanningar vara första grunden för hvarje
undervisning, som vill vara allvarsam? Är det icke
sällsamt att se det ofantliga flertalet människor lefva
och dö utan en aning om denna storhet, utan att
tänka på att göra sig reda för den praktfulla
verklighet, som omgifver dem?
Må emellertid vi åtminstone omsorgsfullt i våra
själar bevara dessa sanningar, som förvärfvats genom
så många århundradens intellektuella arbete; må vi
söka förstå, som den förtjänar, naturens prakt, och
må vi alltid genom våra känslors renhet lefva i dessa
höga sferer, från hvilka man lycklig och nöjd ser
ned på det materiella lifvets obehag, motgångar och
hårdhet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
