Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Några ord om August Strindbergs olika utvecklingsskeden, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uens moder, och i barnen lefva man
och kvinna och deras kärlek.
Under de senaste perioderna skildrar
han man och kvinna som två fiender
af naturen, och nu ser han ned på
kvinnan som ett lägre väsen. Tag t. ex.
andra delen af Giftas! Här är det krig
mot kvinnan på lif och död. Hon är
ormen i mannens lif, den, som utsuger
och förstör hela hans tillvaro, han har
förmåga af kärlek, gifter sig af kärlek,
hon gifter sig af beräkning.
Höjdpunkten i sina angrepp på kvinnan når
författaren i Die Beickte rines Thoren. Om
man i en framtid vill studera
Strindbergs lif och utveckling kan man icke
gå förbi denna bok. Vi kunna nu
icke uppehålla oss vid den, ej häller
vid hans kvinnohat. Det enda jag vill
säga i detta sammanhang, är att vi böra
komma i håg, då vi läsa Strindbergs
senare författarskap, särskildt Die Beichte
tines Thoreny att den, som skrifvit detta,
är en man, som lidit gränslöst i fantasi
och verklighet. Den som genomgått
sådant, honom får mycket förlåtas.
Under Strindbergs andra period ägnar
sig författaren mycket åt teoretiserande.
Denna sida af hans tanke får så
mycket plats i hans produktion, att den
konstnärliga får stå tillbaka. Särskildt
föremål för hans teorier är förhållandet
mellan natur och kultur. Dessa ord
återfinnas nästan på hvarje sida. Hans
uppfattning af dessa undergår en
alldeles bestämd omkastning, då han
öf-vergår från den andra perioden till den
tredje. I Strindbergs skrifter från den
andra perioden är naturen det goda,
kulturen det onda. Författaren skref
en hel bok om kulturens förbannelser
(i:sta häftet af Likt och Olikt).
Botemedlet mot allt lidande var då —
återgång till naturen. Kulturen var
identisk med det onyttiga, och staten
och öfverklassen hade enligt
Strindbergs idéer från denna tid till mål att
behärska och utveckla den onyttiga
kulturen.
Under sin tredje period har han en
alldeles omvänd uppfattning, och hans
tankar om denna sak äro af väsentlig
betydelse för hans hela lifsuppfattning.
Under sin äldre produktion hade han
blick för, hur de små förtryckas af de
stora. Nu ser han blott, hur — de
stora utsugas och neddragas af de små.
I stället för att se samhället som ett
helt, hvilket växer upp till gemensam
lycka för alla eller så många som
möjligt, skönjer han nu blott, hur under
stadig kamp enstaka individer höja sig
upp öfver massan. Hans aristokratiska
lifsuppfattning står på Darwinistisk grund.
Läran om det naturliga urvalet leder
ju fram till den uppfattningen, att de
små svagare böra nedtryckas af de
starkare, högre utvecklade. Och den
stora massan blir för Strindberg det
råmaterial, hvaraf de högre bildas.
Det är två omständigheter, som
bidragit till denna omkastning. Först och
främst är det Strindbergs personliga
olyckor, som framkallat hans dystrare
uppfattning. Han har alltid haft
böjelsen att generalisera sin personliga
erfarenhet. Städse har han varit färdig
att säga: »Så som det gått mig, går
det alltid». Där ligger grundsvagheten
i hans teoretiserande verksamhet. Själf
har han lifligt kännt sin personliga
öf-verlägsenhet, och att denna icke på
det sätt och i den grad, som han kräfde,
erkändes, utvecklade hos honom
kamplystnaden och hämdkänslan. »Det är
de många små, som draga ned och
lefva på de stora. Pang, där hafva vi
detl» och med sin lätthet att kasta om
har Strindberg hela sitt system färdigt.
En annan omständighet har för
öf-rigt bidragit. Den Nitzscheanska
stämningen hade redan förmärkts i Furopa.
Nitzsches lära om öfvermänniskan
omsatte Strindberg i Darwinistiska termer.
I Tschandala och I hafsbandet hafva
dessa uppfattningar fått sitt bästa
uttryck. Kultur och natur hafva enligt
dessa böckers åskådning alldeles
motsatt ställning mot kultur och natur
enligt Strindbergs äldre författarskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
