Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Första boken. De båda skönheterna. Första kapitlet. En kväll på operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha velat sälla sig till damerna i deras
loge — hvilken egendomligt nog för
ögonblicket var tom på kavaljerer,
oak-tadt den i allmänhet var öfverfull af
manliga bipcdts, hvilka brukade stå i
klungor äfven utanför — hade han icke
lagt märke till det vänskapliga
meningsutbyte, som ägde rum mellan de
båda sköna.
Ty den äldre hade hviskat: »Hur
vågar du nämna hans namn?»
»Puh! Du tänker ofta nog därpå,
fröken Romantisk», skrattar den andra.
»När Luis Vidal inte är upptagen med
att befria Kuba, är han sysselsatt med
att belägra ditt känsliga hjärta.» Detta
senare skulle vara skämt. Därpå
fortsätter Blanche allvarsamt: »Laura, har
han någonsin sagt något?»
»Naturligtvis inte; därtill är han för
finkänslig», hviskar den mörkögda.
»Landsflyktig, skild från familj och
förmögenhet, med döden grinande honom
i ansiktet, så fort han skulle våga sätta
foten på sin fäderneö, är Luis för
hög-sinnad — »
»Ja visst. Att be en arftagerska dela
hans ovissa öde», afbryter den yngre
med litet känsla i tonen. Därpå
fortsätter hon med amerikanskt sundt
förstånd: »Finkänslig och romantisk!
Men en finkänslighet och en
romantik, som jag ej skulle förstå att
uppskatta. Om miss Blanche Grayson vore
sin halfsyster, senorita Laura Morales,
så skulle hon hjälpa senor Luis Vidal
litet på trafven.» Detta understrykes
med ett litet skämtsamt systerligt nyp
af hennes hvithandskade fingrar i den
späda arm, som var henne närmast,
hvarvid hon blixtsnabbt erhåller till
svar:
»Nå, hvarför hjälper inte då miss
Blanche Grayson mr Howard Temple
litet på trafven?»
»Miss Blanche Grayson är stolt nog
att vilja, att man anhåller om henne
först, Mr Temple är ingen kubansk
landsflykting och hans förmögenhet är
betryggad. Ingen falsk finkänslighet
behöfver sålunda hindra honom från att
anmäla sig», mumlade den
amerikanska skönheten högdraget, ehuru hennes
ansikte öfverdrogs af en förtjusande
rodnad och hennes välformade läppar
skälfde.
»Det har han gjort», sade den äldre
spetsigt.
»Hos mig? Visst inte!» Och Blanche
söker dölja sin rörelse genom att
säf-ligt dyka ned med näsan i en
praktfull bukett af röda rosor, som ligger
framför henne på logens
sammetsbalu-strad.
»Men det har han ändå! Af en
händelse råkade jag höra Howard Temple
tala med din far», svarar Laura
allvarsamt, i tanke att göra den unge
New York-mäklaren och bankiren, hvars
affarer ej gjort hjärtat känslolöst, en
vänskapstjänst, men som tvärtom gjorde
honom en stor otjänst.
»Tala med min far om mig}*
hviskar Blanche harmfullt, i det hon far
upp och släpper buketten. Rätande
på sig fortfar hon därpå: »Jag är en
amerikansk flicka och ingen fransyska,
och jag ämnar själf ha ett ord med i
laget i den här saken. Hvar är pappa?
Jag måste genast tala med honom.»
Seende sig omkring tillägger hon
besviken. »Ack, ute igen\* Han är väl
ute vid buffeten, kan jag tro. Han
föredrager dryckesvaror, affarer och
politik framför musik!»
»Blif nu inte förtretad och öfverila
dig igen!» uppmanar Laura hastigt.
»Mr Temple infinner sig sannolikt i
kväll för att hämta sitt svar.»
»Ja, han skall få mitt svar.»
»Blanche, jag är din äldre syster.»
»Ja, den vördnadsvärda
tjugotvååringen är naturligtvis väl skickad att
handleda den uppväxande
nittonåringen», genmälde den yngre skönheten
hånfullt.
»Sitt ned; du väcker uppseende.
Capoul ska sjunga igen.»
»Åh, ska han det! Nå, på honom
kunde jag höra, äfven om det så vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
