- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
39

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Första boken. De båda skönheterna. Första kapitlet. En kväll på operan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intendent på miss Morales’ egendomar
på Kuba, hvarför han talade språket
som en inföding på ön.

Några minuter senare stego de
uppför trappan till Delmonicos och
kom-mo in i det lilla vackra kinesiska
rummet, där sällskapet åter var samladt,
och vid ett bord med ostron,
sköldpadda, kallt rapphöns, mayonnaise och
champagne tillbragte man synbarligen
en mycket angenäm timme. Miss
Gray-son sänder visserligen ytterligare en
eller par pilar i hjärtat på Howard
Temple, ty hon tänkte för sig själf:
»Jag skall ge honom för att han vände
sig till min far, innan han frågade
mig! Jag skall visa honom att mitt
bifall i denna sak är viktigare än
pappas samtycke! Jag förmodar de
köp-slogo om mig alldeles på franskt vis!
Uff! Kan undra om Howard vågade
fråga, huru mycket min hemgift
belöper sig till?»

Men hela tiden anar hon att hon
gör orätt mot en man, hon så väl vet
älskar henne för hennes egen skull,
något som han visat vid hundratals
tillfällen, allt sedan hon var en liten
flicka om fjorton år och sprang in i
sin fars samtalsrum, där han talade
om affärer med en ståtlig ung man
om tjugofyra år, och till och med då
i sina korta kjolar kom hon mycket nära
hjärtat på en person som hon vid
denna tid betraktade som riktigt
vördnadsvärd.

Och nu ökas hennes sorg genom
några få olyckliga anmärkningar af
hennes far; ty sedan sällskapet vid
denna tid samlat sig i små grupper,
hör hon mr Grayson hviska till Temple:
»Jag får ju ert svar i kväll?»

»Bestämdt!» svarar Howard, »så fort
jag talat med henne.»

»Uff! Återigen köpslående om mig!»
tänker flickan som har skarpa öron.
Härvid ser hon mycket inbjudande ut
och underhåller sig mycket lifligt med
sefior Ortiz som makligt leker med en
cigarrett mellan sina cigarrettfläckade

fingrar i det han blickar på hennes
utsökta skönhet på ett sätt, som
kommer flickan att säga för sig själf:
»Spanioren är åtminstone romantisk;
inga framställningar till pappa om mig
först. Howard ska ju tala med mig
i kväll. Men inte förr än jag vill!»

Därpå bereder hon mr Temple en
mycket svår halftimme, mottagande
uppmärksamhet af hvar och en utom
af honom, ätande filipiner både med
Ortiz och Vidal och sägande dessa
herrar att de inte visste, hvilka vackra
presenter, hon skulle gifva dem, om
de vunne.

Återkommande slutligen till
bukett-frågan, hvilken hon vet är en ömtålig
punkt för Howard och kanske icke
vågande berätta honom sitt narri,
isynnerhet i närvaro af Ortiz, hvars
bukett hon offrat åt Capoul, anmärker
miss Blanche: »Det var en utsökt

vacker blombukett ni skickade mig,
mr Temple. Jag skall aldrig glömma
Pompey Smith, ert färgade faktotums
utseende, då han lämnade mig den.
Tala om sprättar! Sjätte avenyen går
långt utanför den Femte ifråga om
praktfull utstyrsel! Rutig kostym,
utsökta lavendelfärgade handskar och
prålig urkedja af äkta stenar! Ni
måste betala Pomp en bra lön! Och
den outsägliga svarta grace sedan,
hvarmed han anmärkte till mig »Mr
Temple låter hälsa miss Blanche
Grayson och anhåller om nöjet, att hon
ville mottaga medföljande bukett jämte
hans hälsningar och alla
aktnings^e-tygelser under höstsäsongen i den högre
societeten.»

»Öfversatte den slyngeln mitt bud
verkligen så?» frågade Temple buttert.
»Jag skref allenast mina hälsningar på
ett visitkort och sade til honom:
Lämna det här! Men ni kommer
bättre ihåg budet än buketten’. Jag
hoppas ni behöll kortet åtminstone!»
Det låg ett hån i hans sista mening.

»Åh kors!» ropade flickan, det
måste ha varit fastsatt vid buketten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free