Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Litteratur. Tankebilder, af K. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TANKEBILDER.
En ungdomlig kärlek till lifvet och
en optimistisk tro på framtiden möta
oss i Ellen Keys senaste bok
»Tankebilder», hvilka jämte ett par andra
framstående författares arbeten inta
främsta rummet bland de tjogtal nya böcker,
h varmed bokmarknaden riktades till
julen 1898. Dessa »Tankebilder»
utgöra tillsammans tvänne band, båda lika
lärorika och väckande. Första delen
innehåller delvis förr
publicerad#wupp-satser om kvinnorna, om lifsbehof och
om individualitet. Författarinnan älskar
lidelsefullt skönheten, kulturen, idealet.
Därför hatar hon också fulheten,
för-domame, halfheten, och skarpa äro de
hugg, som måttas mot den flacka
industrialismen och den förytligade
kristendomen. Men hon diktar äfven.
Bedårande är hennes bild af framtidens
kvinna — fagert lockande hennes ord
om Norrland. Hennes
framställningssätt är så allt igenom individuellt, att
det förefaller rent af löjligt, att höra
visst folk orda om påverkningar utifrån
etc. i den stilen. Hon har lärt
mycket, men hvad hon lärt har så
sammansmält med hennes väsen, att det blifvit
ej blott hennes egendom, utan en del
af henne själf.
Men så må hon också själf stå till
svars för de fel, som den mest
sympatiska blick ej kan undgå att
upptäcka. Jag vill här nöja mig med att
påpeka den i mitt tycke största och
ofattligaste af hennes här och hvar
förekommande Öfverdrifter. Hon yttrar på
ett ställe, att, om »genom någon ödets
censur» det skulle inträffa att ur
svenska litteraturen måste strykas antingen
Tegnérs »Svea» eller några för öfrigt
känslofulla och i ordets vackraste
mening patriotiska rader af hr v.
Heiden-stam, så skulle hon obetingadt vara
med om att stryka »Svea». Den
tvetydiga äran af en sådan censur torde
hon i så fall ej behöfva dela med
några andra än möjligen herrar estetici i
det s. k. »kulturkotteriet».
Tankebildernas andra del inledes med
ett öppet bref till Verner v.
Heiden-stam och fortsätter med en dialog, »På
jagtslottet. Första aftonen*. I detta
bref och i denna dialog talas det om
patriotismen och det i en ton så
gripande patriotisk, som man ej hört den
sedan Almkvists dagar. — »Att blifva
klarsynt för sent», säger hon på tal om
svenskhet i dikten, Ȋr tillvarons
djupaste tragik i folkens som i
individernas lif». Det är till Heidenstam hon
talar. Orden stå där som ett »Mene
Tekel», utslungade med hela den
omedelbara ingifvelse, hon just genom detta
»Mene Tekel* bevisat som sin egen:
Sista afdelningen af boken handlar
om själens evolution. Här visar hon
oss fyra typiska evolutionssjälar:
Vau-venargues, Amiel, Maeterlinck och
Jef-feries samt ger oss till sist ännu en
jagtslottsdialog. Andra aftonen. En
gripande stämning ligger öfver slutet.
Julianus, »barnet af himmelsljusningen»,
han, som hörde till »morgonrodnadens
folk», lägger sina båda händer i
vännens, lycklig i den hoppfulla längtan
efter »enhetens tid» — efter den härliga
framtid, då dikten och lifvet blifvit ett.
Den bok, jag härmed som flyktigast
anmält, är tillägnad »de unga af alla
åldrar — de, hvilka äga idealitet, ehuru
de inse idealens föränderlighet». Denna
krets är icke stor — så mycket mera
tacksam. Hvad jag vet, det är, att
författarinnan skall bli förstådd af denna
ideella ungdom.
(Albert Bonnier. 2 delar. Pris 7 kr.)
K. J—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
