Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med så pass ökat i vikt, att
han kunnat stå i tablå som Gustaf
Adolf — och om guldkonungens fysik,
se Odhner!
Nyss har Palme spelat »Ambrosius»,
och den tycks som skrifven för honom.
Hans kontemplativa fantasi kan här
fråssa af den Molbechska rollens
rococo-fagra poeten. Han går hängifvet upp
i denne sorglöse drömmares karaktär
och ställer för våra ögon ett de naiva
tankarnes, den kortsynta lefnadsglädjens
drillande söndagsbarn, som måste vika
för den kalla värklighetens näftag, men
för hela lifvet bevarar en flyktig, solig
kärleksdag i sitt minne.
Liksom i »Gringoire» sjunger
skådespelaren här med sin, särdeles i sång,
sympatiska röst, men lär icke själf ha
diktat melodierna i »Ambrosius»,
hvilket uppgifvits vara fallet i Banvilles
pjes, om det också pikande yttrats vid
teatern, att det är »Palme och Beethoven»,
som komponerat musiken till »De
hängdes ballad ». Att den är vacker och
fore-drages med gripande effekt, är säkert.
Dramaten har upptagit ett par
små-pjeser. Den ena var »Den man inte
gifter sig med» af Paul Alexis, ett stycke,
som, om jag ej missminner mig,
tillägnats Dumas fils, och handlar om en
ung man, som gifter sig med sin
älskarinna. När förf. visade sitt opus
för den store komedidiktaren, lär denne
uttalat sig så här: »Det är just min
uppfattning af saken — man skall ingen
älskarinna ha, och har man en, skall
man gifta sig med henne». Hvilken
replik sedan af mr Alexis inlades i den
lilla pjesen, hvadan han kan anses ha
Dumas till medarbetare i styckets
moraliska punkt. Fröken Janson spelte
älskarinnan varmt och enkelt och hr
Personne »vännen», som vill skilja de
bägge åt, men därigenom förenar dem.
Hr Hanson, den unge moraliske
mannen, gick drömmande och sentimental
omkring. Säkert passar hr Hanson
bäst i romantiska kostymroller. — En
mycket rolig figur gör hr Personne i
Adolf Wilbrandts spirituella enaktare
»Fångad!» och understödjes väl af
sina medspelande. —
»Den ondes besegrare» på
Folkteatern gafs bra. Direktör Strömbergs
Asmodeus beskylldes att vara en alltför
hygglig underdjäfvul, men det skall ju
vara någon rangskillnad äfven i diableri.
Hr S. har för öfrigt mer röst än man
kunde tro och sjunger med smak,
hvilket ock kan sägas om fröken Hulting
— nej, Falk, hvars malmfulla stämma
påminner mig om den förtjänstfulla
operasångerskans. Hr Brofeldt var den
trogne Joseph och sjöng ej häller illa
med sin söta tunga.
Vasateatem vill konkurrera med
Folkteatern och ge, äfven den, »Den ondes
besegrare», sedan »Geishan» gått 100
gånger, och det antalet föreställningar
torde snart vara uppnådt. »Geishan’s»
FRÖKEN ROSA GRUNBKRG I >GEISHAN>. Dahlioffoto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
