- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
81

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Till Jenny Linds minne. Strödda anteckningar från gamla och nya världen. Af Helge Sandberg - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL JENNY LINDS MINNE.

STRÖDDA ANTECKNINGAR FRÅN GAMLA OCH NYA VÄRLDEN.

Af HELGE SANDBERG.

I.

Staden Boston — »Amerikas Athen » —
hvaromkring nästan hela Förenta
Staternas historia grupperar sig, är
säkerligen för främlingen den
intressantaste staden i nya världen. Har man
läst aldrig så litet nämnda historia,
stöter man ovillkorligen på vördnadsvärda
historiska minnen öfver allt — jag
be-höfver nu icke nämna några af de
mera i ögonen fallande, såsom den
kolossala obelisken på Bunker Hill,
Fanueil Hall (»the cradle of Liberty»)
o. s. v. — men mest i de öfver allt
förekommande historiska gatunamnen.
Jag har ströfvat mycket omkring i den
stadens pittoreska labyrinter —
påminnande något om staden inom
bro-arne i Stockholm, fastän i större skala
— men först genom gatunamnen
börjat läsa Förenta Staternas korta, men
innehålls- och ärorika historia.

Men aldrig glömmer jag den dag,
då jag förirrat mig till
universitetsstaden Cambridge, där som bekant
Amerikas äldsta och mest berömda
universitet Harvard College är beläget,
då jag helt oförmodadt stötte på en
gata med namnet — Jenny Lind Street.
Den gången trodde jag icke riktigt
mina glasögon 1 Det var en den
underligaste känsla, som med ens
be-mäktigade sig mig. Det var som om
jag med ens blifvit försatt till höga
norden, och tusenden angenäma
minnen från dess skogar och dalar, från
ängar och hagar passerade revy för
den svenske emigranten. Helt stolt
erinrade jag mig att i denna tjusande
nejd firade Jenny Lind sitt bröllop 1852,
och jag brydde mig ej om att vidare

läsa Förenta Staternas historia på
gatu-hömen den dagen.

*



Andra dagar hafva randats. Och
nu befinner jag mig ånyo —
gudske-lof och tack! — på svensk mark och
botten och längtar föga efter Amerikas
köttgrytor ....

Under mina ströftåg för F. V. O.
(Föreningen för välgörenhetens
ordnande) här i Stockholm har jag äfven
haft tillfälle till att studera svensk
historia — på gatuhörnen, men icke
alltid blifvit odeladt glad öfver mina
upptäckter. Ty det är ju först i en
senare tid som några af Stockholms
gator fått namn efter historiska
personligheter. Bland Stockholms i det
närmaste åttahundra (800) gator finnes
icke stort mera än ett — tjugutal, som
bära namn från mera bemärkta
personer. Bland dessa äfven ett par tre
från vår tid, såsom Wallin- och
Tegnér-gatorna. Ett gatunamn från
Stockholms allra nyaste historia har särskildt
tilltalat mig: Lindhagens-gatan. Men
huru många stockholmare i allmänhet
veta något om hvar den gatan är
belägen? Men den finns där ändå och
kan nog »blive nogot av» med tiden.

Och hvarför skulle icke — nu när
gamla gator stundom »omkristnas» och
nya öppnas för allmän trafik — allt
flera historiska namn få komma med
på ett (gat)höm?

Det var för den skull
undertecknad i början af november sistlidet år i
en insändare i Stockholms Dagblad
föreslog vederbörande, »som makten
hafva», att fästa sin uppmärksamhet på
— Jenny Lindsgatan I Ty mig veter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free