Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Bakteriologiens andel i vår strid mot tuberkulosen. Af Prof. Curt Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken är hämtad ur Zieglers allmänt
använda handbok i pathologisk
anatomi, finna vi genast hur förstörd en
lunga är, hvilken tillhört en person
som aflidit i lungsot. Lungans väfnad
består som vi veta af luftrören,
som inträda vid lungans inre sida,
inne i lungan förgrena sig och
sludigen upplösa sig till de små,
med möda af det obeväpnade
ögat iakttagliga lungblåsorna. I
ett tvärsnitt af lungan, sådant som
här af bi Idas, skola därför endast
dessa lungblåsor, genomskurna
luftrör och blodkärl komma till
synes. I den af bildade lungan
se vi endast de nedre delame
visa en sådan normal beskaffenhet
(a i fig. i.) I den öfre halfvan
är väfnaden alldeles förstörd. I
lungans spets finnas inga
lungblåsor mera, endast stora hålrum,
s. k. kaverner (e), hvilka
uppstått däraf att de ofvan omtalade
tuberklema uppmjukats, afdött och
upphostats. Mellan dessa finnes
skif-ferfärgad, lufttom bindväf (c.) I
lungans mellersta delar är den
tuber-kulösa processen stadd i utveckling (g
och i): små grå knottror synas i den
förtätade väfnaden och om patienten
fått lefva skulle äfven dessa hemfallit
åt förgängelsen och gifvit anledning
till uppkomsten af kaverner. Så
för-störes lungan uppifrån och nedåt och
det kan inträffa att förrän döden
in-trädt 8/i-delar af lungornas väfnad
försatts ur tjänstbart skick. Häxtill
kommer att tuberkulosen i regeln också
öfvergår på andra organ, oftast strupe
och tarmar, och äfven i dem vållar
höggradiga förstörelse^ och det är lätt
att förstå huru ödesdiger sjukdomen
sålunda skall kunna vara.
Det väsentliga af de gröfre
detaljerna i tuberkulosens uppträdande i
människokroppen var redan i början
af århundradet kändt. Anatomien har
sedan dess hufvudsakligen endast
tilllagt våra kunskaper i tuberklemas mi-
kroskopiska byggnad. Man har
funnit att de små gråhvita knottroma bestå
af celler, midt ibland hvilka
förekommer en större sådan, en s. k. jättecell.
Denna samling af celler saknar blod-
Fig. 2.
kärl och detta är ett af skälen att
densamma så lätt förgås. En sådan
tuberkel från lefvem är af bildad i fig. 2.
Men om århundradets senare hälft
ej väsentligt ökat våra anatomiska
kunskaper om sjukdomen, så har den
däremot på det mest öfverraskande
sätt klargjort orsakerna till sjukdomen.
Visserligen hade man redan i förra
århundradet söder om alperna
allmänt den åskådningen att lungsoten
var smittosam, och utfärdade därför
stränga bestämmelser mot smittans
öf-verförande från sjuka till friska. Men
i de kallare länderna ansågs den
allmänt vara en icke smittosam sjukdom
och inga försiktighetsregler mot
densamma togos. Då visade år 1865
Villemain i Paris att man genom
tuberklemas inympning på marsvin hos
dessa åstadkom allmän tuberkulos och
att tuberklema således måste innehålla
ett smittoämne som mångfaldigade sig i
det inokulerade djurets kropp. Hans
undersökningar voro af följande
forskare redan allmänt bekräftade då, som
bekant, Koch år 1882 gjorde den stora
9ML
gygm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
