Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) / 97 (1898-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra kapitlet. La flor de pascua

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fången på Cayo Toro. (»A LOST AMERICAN») EN BERÄTTELSE FRÅN KUBA AF ARCHIBALD CLAVERING GUNTER. Öfversättning af J. GRANLUND.

ANDRA KAPITLET.

LA FLOR DE PASCUA.

Litet fore klockan åtta på aftonen
fredagen den 7 november, två dagar
senare, ringer en person med lifliga
rörelser på portklockan till ett vackert
hus vid Femte avenyen och stigande
in i en strålande upplyst vestibul
lämnar han ett kort till en betjänt,
anmärkande: »Var god och lämna mr

Grayson det här genast. Jag har
blifvit anmodad att komma hit. Han
förstår hvad det är fråga om!»

Införd i ett praktfullt
mottagningsrum kastar mr Dennyson blickame
omkring sig och anmärker muntert för
sig själf: »Undrar om
tidningsmanna-yrket någonsin skall bringa mig så
långt? Har någonsin en person
skrif-vit upp sig från bohéme-lifvet och
hundra dollars i veckan till ett palats
vid Femte avenyen och obegränsade
inkomster, jakter, hästar, målningar,
statyer?» Och han ställer sig och
betraktar en utmärkt fotografi af mr
Gray-sons jakt Hermes, som vunnit pris på
the New York Club regatta.

Från denna fotografi vänder han sig
häftigt om och ropar: »Kors, är det
ni, Pomp?»

Detta sista yttrande fälldes, då mr
Howards betjänt, en svart herre med
den viktigaste min, makligt inträder i
rummet med ett bref i sin fint be-

handskade hand. Betraktande honom
närmare tillägger tidningsmannen sotto
voce\ »Vid gud, ni gör värkligen
intryck!»

»Ja, sah, (sir)» svarar mannen, som
är klädd likt en Blacktowns
modeplansch: gredelina pantalonger, ljus,
rutig rock och väst, vid skjortkrage med
röd halsduk, vida manschetter med
sten-knappar och på bröstet en dito
urkedja med massiv guldinfattning;
skönheten af allt detta förhöjdes ytterligare
af patentläder-damasker af ofantligt
omfång, försedda med hvita kragar. Hans
ansikte är svart som kinesisk tusch
och bildar en skarp motsats mot det
hvita i hans ofantliga ögon och den
vattenmelonröda färgen på hans tjocka
läppar. Hans hållning förskönas af
en högst förnäm nedlåtenhet och ett
öfverlägset leende, hvars affektering
stundom bortlägges, enär mr Pompey
Smith under större liflighet, glömmande
de väluppfostrade maneren på
Coach-mans Club och hos andra fashionabla
negerkotterier, blir en första klassens
stridslysten negergårdvar med
förskräcklig svartsjuka, modigt hjärta och
ytterlig hängifvenhet mot sin öfverseende
husbonde, till hvilken han ser upp
såsom till den mest tongifvande
gentlemannen i New York.

Att döma af hans lifliga åtbörder är
mr Pompey Smith nu tydligen
upprörd, då han fortsätter: »Ja, sah! Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>