Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra kapitlet. La flor de pascua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Temple med befallning, att
ovillkorligen söka reda på hans yngre
bolagsman vare sig på kontoret, på klubben
eller hemma i hans bostad, och det
fort.
»Ni är säker på, mr Dennison»,
säger han, resande sig efter att haskrifvit
biljetten, »att ni har riktiga
underrättelser. »
»Så säker, att jag om en eller ett
par dagar kommer att själf bege mig
till Kuba som krigskorrespondent.»
»Ni tror således, att det förestår en
brytning mellan Förenta Staterna och
Spanien ?»
»Lika säkert som jag tror på
amerikansk duglighet. Ingenting utom
officiell feghet eller ytterlig sympati i
officiella kretsar för spanska regeringen
kan hindra oss från att hämnas det
fega brott både mot mänskligheten och
vår flagga, som jag nyss berättat för
erl» anmärker den amerikanske
journalisten, då han säger adjö och
lämnar den amerikanske finansmannen,
som mumlar för sig själf: »Herregud!
Stackars Vidal!» tilläggande:
»Barmhärtige himmel! Lauras egendomar
och förmögenhet! Vi måste få denna
ofantliga sockerskörd inskeppad i
rappet!»
Med dessa tankar i hufvudet och
ett skräckslaget uttryck i ansiktet, i
synnerhet då han tänker på unge
Vidal, beger sig mr Grayscn till
middagssällskapet med mycket liten aptit och
upptäcker, att hans tjusande dotter har
mycket liten aptit hon också. Ehuru
den unga flickan är meddelsam,
strålande och liflig, äter miss Blanche dock
nästan ingenting af de läckerheter som
hon har framför sig.
Kastande slutligen en halft patetisk
blick på den tomma stolen bredvid
sig, mumlar flickan till den beskäftige
hofmästaren, som just är i förd med
att servera andra rätten vid det
utsökta middagsbordet: »Dodson, ni
behöfver inte sätta fram något nytt
kuvert. Mr Temple kommer inte; han
kvarhålles på kontoret af affärer. Å-ih
han är en sådan öfverdådig affärsman.
Likt de flesta amerikaner lefver han
endast för att förtjäna pangar.»
»Liksom döttrarna för att ge ut
dem!» mumlar fadern vid ändan af
bordet, hvarpå han utbrister ganska
vresigt: »Anfäkta, Blanche, var inte
sarkastisk; Howard är upptagen af
affärer, som äro af den största betydelse
för din syster. Var god och kom
ihåg det!»
»Åh, det vet jag mycket väl, jag
hade att erkänna och underteckna en
fullmakt för mr Temple i dag?»
infaller Laura sotto voce.
»Jaså, min halfsysters
sockerplan-tager nödvändiggöra alltså en tom stol
vid vårt middagsbord!» säger den
yngre damen trumpet, petande i sin
fiskrätt.
»Och en tom stol bredvid dig på
köpet», skrattar Laura, sökande slä
bort saken med skämt.
»Ja, seflorita Laura Morales kan
vara glad. Hon har en kavaljer vid
hvardera sidan!» genmäler Blanche,
betecknande. Med denna affektering
af koketteri, som är egendomlig för
många amerikanska flickor och hvilken
de flesta amerikanska män betrakta
som ett skämt, men hvilken
utländin-gar stundom inbilla sig innebära en
hel del, kastar hon därpå förledande
blickar öfver det dekorerade
middagsbordet och yttrar med en inbjudande
blick: »Tänk om ni, senor Ortiz, skulle
sätta er bredvid mig, just för jämvikten
af tnenun! Därigenom blir senor
Vidal i tillfälle att uteslutande lägga
beslag på min syster och åtminstone ge
mig en kavaljer!»
Vid denna blick får plötsligt den
rena, hvita hyn på den sålunda
tilltalade unge mannen en högre färg.
Hans mörka gnistrande ögon bli
lysande. Han reser sig skyndsamt.
»Med allra största nöje i världen,
miss Blanche!» säger han ifrigt; därpå
gripen af den kastilianska etiketten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
