Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra kapitlet. La flor de pascua - Tredje kapitlet. »Brefvet till Havana — senor Temple!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ana dem — Virginius — Mord!
Blodbad! Afrättning!
’»Diablo l Ni har utfört er sak val,
ädle Ortiz!» mumlar Mendoza, i det
han skyndsamt träder ut på gatan för
att höra de nyheter, som komma hans
vilda spanska hjärta att bulta hårdt
af glädje och förtjusning.
TREDJE KAPITLET.
»BREFVET TILL H AVAN A –
SENOR TEMPLEl»
Vid det Ignacio vänder sig om för
att åter begifva sig till middagsbordet,
når tidningspojkens rop i avenyen
damernas öron i matsalen.
Blanche skyndade helt upprörd ut i
vinterträdgården, ty extrablad voro inte
så vanliga den tiden som för
närvarande. Slående upp ett af fönstren,
som vette ut åt tvärgatan, och råkande
att uppfånga en skymt af en figur,
som kommer från tjänstfolkets
afdel-ning, ropar hon häftigt: »Pomp! hvad
är det för extrablad, som
tidningspoj-kame skrika om nere på gatan?»
»Sannerligen jag det vet, miss»,
genmäler den svarte eleganten från en
sidogång. »Hörde dem säga fyra män
dödade. Antar det måste vara någon
sammanstötning — någon
jämvägs-olycka!»
»Spring fort och köp mig en
tidning!» ropar den unga damen, som i
detta ögonblick får sällskap af sin
far. Grayson har ett mycket nervöst
uttryck i ansiktet.
Ty nu höras åtskilliga tidningspojkar
skrika i gällt staccato: »Död 1» »Mord!»
»Washington Ryan!»
Detta uppblandas med: »Allt om
’Ginius!» »Burriell» »Jesus del Soll»
»Ho!» »Blodig massaker!» Ho —
ho — skrik — skrik! »Extra
extrablad!» Allt detta framkallar en
fruktansvärd forbistring af nästan
ourskiljbara ljud i natten.
»Bah! Jag vet hvad det är!»
anmärker Blanche stängande fönstret. »Jag
hörde dem. Någon ryslig människa
vid namn Ryan har begått mord i
Washington!» och hon trippar med
lätta steg fram till spanioren, som står
och betraktar hennes graciösa rörelser.
Till honom hviskar hon: »Seflor Ortiz,
jag vet ni längtar efter er cigarr»;
hvarpå hon frågar litet nyfiket: »Var
det viktiga nyheter ni fick?»
»Inga som jag inte skall glömma
vid min cigarr», skrattar spanioren
tändande sin perfecta. Blickande på
den unga flickans späda skönhet,
hviskar han sedan för sig själf med häftig
sydländsk lidelse: »mi querida». Därpå
tänker han nästan med förtviflan: » Och
endast en man står mellan mig och
henne.»
En sekund efteråt höras
tidnings-pojkames rop ännu vildare; det finns
flera af dem som skrika: »Extra
extrablad!» »Allt om ’Giniusmassakem!»
»Washington Ryan!» »Burriel!»
»Santiago de Cuba!» »Spanska mördare!»
Då kommer Laura utspringande i
vinterträdgården följd af Luis Vidal.
»Kan ni förstå dem?» ropar hon till
den unge kubanen.
»Nej, men Jag hör tillräckligt för
att frukta det värsta», svarar han
upprörd.
Just i detta ögonblick höres en
ringning på förstudörren, och Temple
skyndar in med upprördt utseende hållande
ett sammanskrynkladt extrablad i
handen.
Med en nyfikenhet, som besegrar
både skygghet och vrede, rusar Blanche
upprörd mot den unge mannen, då
han inträder i förmaket, och ropar:
»Howard! Hvad är det?» Ty
tidnings-pojkarae, som med sina skrik samlat
en folkhop, sälja nu tidningar med
fart, allt under det de föra ett
förfärligt larm och oväsen ute på gatan
under inflytande af sina utmärkta
affärer.
»Det kan jag visst säga er! Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
