Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Tredje kapitlet. »Brefvet till Havana — senor Temple!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
extrablad innehålla berättelse om en
oerhörd förolämpning mot vår flagga
och en skymf mot mänskligheten!
Spaniorema ha nyss skjutit fyra af de
fångar, som tagits på Virginias!* svarar
den unge mannen med harmfull röst;
därpå tystnar han med ett förskräckt
uttryck i ansiktet, ty Vidal har skyndat
fram till honom, följd af Laura,
Gray-son och Ortiz. Den senare visade sig
särskildt upprörd och ropar:
»Mördat dem? Santa Maria, de
skurkarne!»
Men den unge kubanen hviskar
darrande: »Temple, läs upp telegrammet!»
Amerikanen stammar: »Jag — jag
visste inte, att ni var här, Luis. Jag
— jag har meddelat allt som står i
extrabladet.»
»Läs upp namnen/»
Kastande en blick på kubanen,
känner sig Temple tvungen att efterkomma
hans uppmaning och läser: »Havana
den 7 november 1873. På befallning
af general Burriel, befalhafvare vid
Santiagos de Cuba, blefvo Bamaby
Varona, Jesus del Sol och — och
general Washington Ryan skjutna
morgonen den 4!»
»Ni sade fyra voro dödade; ni har
inte läst upp mer än tre. Ni har
utelämnat ett namn. Ge mig tidningen!»
ropar kubanen hest, och räcker ut
handen efter extrabladet; men amerikanen
håller det från honom mumlande:
»Vidal, min stackars vän, hur skall jag
kunna säga er?»
Men Laura springer fram och rycker
till sig tidningen, kastar en blick däri,
och halft skriker: »Luis! Luis!»
»Laura, hvad är det ni ser?»
»Inte från mina läppar! Inte från
mina läppar!»
»Hvad som hälst är bättre än
ovisshet. Det — det andra namnet!»
»Det andra namnet», hviskar den unge
mäklaren, »förlåt att jag nämner det,
är — är Pedro Vidall» och han fattar
tag i kubanen för att hindra honom
från a*, t störta till golfvet; ty Luis vack-
lar mumlande: »Pedro! Min bror! En
— en sjutton års gosse!» i det Ortiz
kastande en blick på extrabladet
tillägger: »Blef skjuten!»
»Detta bam mördades, därför att
han bär mitt namn. Detta kommer
att krossa min unga systers hjärta och
döda min gamle älskade far!»
stammade Vidal med bruten stämma,
sjunkande ned på en stol. Grayson
försökt« trösta honom genom att framkasta:
»Det kan vara ett misstag i
telegrammet.» Och Laura tillägger: »Det kan
ännu vara hoppl»
Men öfver detta uttryck af medkänsla
höres ett af raseri. Det kommer från
Ortiz, som anmärker med lifliga
åtbörder: »Jag är en basquer! Jag skulle
säga guerra ä cuchillo /» *
»Tviflen icke på migl» hviskar
kubanen. »Jag skall hämnas denne gosse.»
»För att vara spanskfödd man»,
anmärker Grayson sympatiskt, »göra era
starka kubanska sympatier klart för
mig, don Ignacio, att ni har ett
förträffligt hjärta.»
»Inte alls. Genom att ha lefvat alla
dessa år på Kuba har jag blifvit lika
mycket kuban, som om jag vore född där;
åt öns sak har jag offrat mitt lif»,
genmäler spanioren, »och det till den
grad, att jag bestämt mig för att följa med
Luis på hans nästa expedition till ön.»
»Och det kommer att bli snart!»
ropar den unge insurgenten. »Dessa
underrättelser afgöra saken. Jag far
till Kuba med nästa expedition.»
»En sann patriotisk anda»,
instämmer hans kamrat.
Men Laura invänder med tårfyllda
ögon: »Luis, tänk på ditt lif! Det är
satt ett pris på ditt hufvud! Tänk på
din far och din syster!»
»Just detta gör min plikt tydlig och
klar!» svarar Vidal beslutsamt. »I deras
nöd bör jag vara dem nära. Min far
är en gammal man. Dessa
underrättelser komma att döda honom; och
• Ivrig på knifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
