Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Tredje kapitlet. »Brefvet till Havana — senor Temple!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan är min syster Maria ensam utan
beskyddare i ett land, sönderslitet af
inbördeskrig, som är mer än barbariskt.
Under sådana förhållanden är en
broders plats vid systerns sidal»
»Stilla», infaller den gamle bankiren,
»det torde inte vara nödvändigt för er,
Vidal, att löpa en så ofantlig risk.
Mr Temple reser till Havana i morgon
bittida för att ordna en viktig affär i
sammanhang med Lauras egendom.
Han kan ju medtaga ett bud från er
till er familj!»
Men den gamle mannen tystnar,
häpen öfiver ett uttryck, som afspeglar
sig i dotterns ansigte, i det hon
stammar: »Reser i morgon till Kuba?
Howard Temple?»
»Ja visst. Dessa tilldragelser bevisa
endast mitt förutseende. Howards plats
på ångbåten är redan betingad. Temple,
du vet att Lauras socker måste skeppas
genast 1» ropar Wall-Street-mannen,
hvars affärer stigit honom åt hufvudet.
Men Blanche vädjar icke längre till
sin far; hon suckar helt enkelt:
»Howard!» och hviskar: »Han får icke
fara!»
»Nonsens, Blanche!» säger hennes
far. »Lauras förmögenhet får inte
gifvas till spillo! Dessa underrättelser
göra det till en bjudande nödvändighet,
att mr Temffle är på platsen. För
sex år sedan skötte han sin systers
egendomar på ön. Förtrogen med
språket, talande spanska som en inföding,
och kännande våra affärer på pricken
skall han vara i stånd att utskeppa
sockret eller sälja det, medan
diplomaterna hålla på att käbbla, och på
detta sätt skulle han kunna rädda en
del af din systers förmögenhet från
konfiskation eller förstöring, äfven om
krig skulle bli det yttersta resultatet af
denna grofva skymf mot vår flagga!»
Därpå vänder sig Grayson till mr
Temple och frågar skarpt: »Du har
allting i ordning?»
»Ja, sir!» svarar den unge mannen.
»Mina kappsäckar äro redan ombord
på ångbåten. Denna har blifvit
fördröjd af reparation, men afgår med
floden i dagbräckningen.» Till detta
fogar han beslutsamt: »Jag skulle vara
en mycket skral affärsman, om jag inte
reste nu!9
»Inte för min skull!» ropar Laura
högsinnadt, »om inte Blanche önskar
det!»
.»Ah!» säger den unga damen, i det
kvinnlig stolthet reser sig hos henne.
»Jag gör visst inte anspråk på att taga
en sådan personlig del i mr Temples
åtgöranden!»
Härvid kastar Graysons yngre
bolagsman en forskande blick på henne
och säger därpå: »Luis, skrif ett
in-troduktionsbref åt mig till er familj,
så skall jag göra allt hvad jag kan
för den.»
Men nu förvånar kubanen dem
allesammans med: »Nej det kommer
jag visst inte att göra.»
»Hvarför inte?»
»Därför att hvarje papper, försedt
med min namnteckning, om det af
de spanska trupperna anträffas i er
besittning, kommer att blottställa er
säkerhet, kanske till och med ert lif»,
anmärker Luis okonstladt. »Men i
händelse ni kommer att besöka vårt
plantage, så säg Juan Maria Vidal
följande: »När Luis Vidal lämnade sin
far, kysste han honom två gånger på
munnen hviskande *libcrtad » och han
skall veta, att ni är min hjärtevän och
skall hysa förtroende till er som sådan.
Ni k^n också säga honom, att jag
kommer inte långt efter er.»
»Under tiden», säger den
amerikanske bankiren, »kan mr Temple från
Havana lätt besöka ert plantage och
göra allt hvad er familj är i behof af.»
»Ja det kan han förvisso», ropar
Ortiz, i det en plötslig blixt flammar
i hans ögon och en egendomlig klang
af triumf förnimmes i hans röst. »Mr
Temple kan bli af stor nytta för dem.
Ert råd är godt, mr Grayson!»
»Utmärkt!» hånar Blanche, hvarpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
