Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Tredje kapitlet. »Brefvet till Havana — senor Temple!» - Lyckan och olyckan, efter Heine, öfvers. af Pontus Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
amerikanen med lycklig röst. »Hvad
önskar ni?»
»Det meddelande, jag erhöll från
Havana för en stund sedan, kräfver
ett omedelbart svar. Posten är nu
stängd. Ni reser vid soluppgången i
morgon bittida. Vill ni taga ett bref
med er och göra mig den tjänsten och
öfverlämna det i egen person! Det
är ytterst angeläget.»
»Med allra största nöjel» ropar
Temple.
»Då skall jag genast skrifva ett
svar», genmäler Ortiz. Men då han
riktar ögonen på sitt omedvetna offer,
när den unge mannen under första
uppflammandet af den oväntade
glädjen blickar på den kvinna, han trodde
vara förlorad för honom, men som han
nu tror sig ha återvunnit, tvekar
spanio-ren. »En präktig karil En
högsin-nad mani» tänker han. »En som gjort
mig många tjänster. Diablo! Jag skall
ge henom en möjlighet!»
»Det finns skrifmaterialier i
mottagningsrummet, seflor Ortiz», säger
Blan-che förekommande i det hon tar ett
eller par steg emot honom och pekar
blygt men ifrigt med sin hvita hand;
ty miss Blanche anar kanske att ett
mellan-fyra-ögon med Howard Temple
nu kommer att bli afgörande för henne.
»Min beundrare ser mycket bestämd
ut», tänker hon för sig själf med blyg
förvirring, då hennes ögon hvila på
Temple, som vändt sig bort från henne
och tittar i en bok, ehuru han är
lika okunnig som en blind, om den
är tryckt på hindostanska eller
anglo-sachsiska.
Plötsligt tager Ortiz med framräckt
hand ett steg mot den unga flickan.
Nu ingjuter den förkropsligade
skönheten framför honom glödande lidelse
i hans sydländska hjärta. »För henne»,
tänker Ignacio, »skulle jag vilja
förlora min själ I»
Och om någonsin ägandet af en
kvinna skulle kunna lämna ersättning
för skärseldens pina, så har nu Blanche
Grayson utseendet af en så fager och
ren skänk, som satan någonsin erbjudit
att muta män med, och ändå har
Lucifer i sin tid erbjudit några
sällsynta skönhetspris för att fresta
männens lidelser.
Miss Grayson är något öfver
medellängd, men hennes slanka, graciösa,
flicklika figur lofvar — nej är redan fullt
utbildad. Det ljusa tyget i hennes
aftondräkt ger ett sylfidiskt behag åt de
Venusformer den betäcker. De hvita
armarne och de runda axlame träda
fram ur skyame af hennas dräkt,
dallrande i snöhvjtt skimmer och mäjslade
i de vackra proportioner, som
atheniensiska bildhuggare gåfvo åt de
kvinnor de älskade. (Forts.)
LYCKAN OCH OLYCKAN.
Efter HEINE.
En flyktig tärna, lyckan skiftar
på nyck sin gunst och stannar kort,
hon svalka åt din panna viftar,
ger raskt en kyss — och fladdrar bort.
Men fru olycka dar och nätter
dig trycker till sitt hjärta fast,
hon tar sitt sticktyg fram och sätter
sig på din bädd — har ingen hast.
Pontus Holmberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
