Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Litteratur. Juhani Aho, af N. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
litteratur
JUHANI AHO.
(Se portrSttet sid. 74.)
Högt uppe i norra Finland, där
vin-trame äro så långa och mörka, där
snön ligger så djup och hvit i
norrskenet under granames barr och där
de korta somrame äro så vemodigt
ljusa och blida, lefver en undanträngd
folkstam, finnlappame, som nu kämpar
den sista kampen för sin existens mot
en ras, som har öfvermakten. Hela
deras lif är en enda stor tragedi. De
äro dömda att gå under, emedan de
icke kunna lämpa sig efter nya
förhållanden. Men hos detta fattiga folk
lefver ännu i saga och sång en
mäktig diktning, vild, svårmodig, hednisk,
fylld af vinterstormarnes, fjällens och
de brusande strömmames poesi.
I vårt eget land är det Pelle
Molin — han, som gaf så rika löften
och som dog så ung och fattig —
hvilken bäst förstått att tolka lappländsk
natur; en motsvarighet till honom äger
Finland uti Juhani Aho.
Denna förkärlek för nordiskt lif och
stämning är ett af de mest
utmärkande dragen i Juhani Ahos diktning.
Ett annat är hans kamp mot det
pågående russificeringsarbetet i Finland.
Aho är finsk-finsk ända ut i
finger-spetsame på samma sätt som
Alexander Kielland och Arne Garborg äro
norsk-norska. I flera af sina
berättelser och skisser, som vid första
påseendet och för den oinvigde endast
tyckas vara idylliska skildringar af finska
förhållanden, polemiserar han smidigt
och skarpt mot dessa hatade
sträfvan-den. Många af hans noveller komma
därför att i vissa afseenden likna dem,
som flera framstående ryska författare
och tidningsmän skrifva och måste
skrifva för att under en till utseendet
oskyldig form med framgång och utan
censur kunna kritisera regeringens
åtgärder. Dylika dolda satirer förstås
och skattas högt af de bildade
finnar-ne, som ha lika mycken färdighet att
läsa dem som Aho att skrifva dem.
Drifven af denna sin fennomani, har
Aho på alla sätt arbetat för att förädla
det finska språket och höja det till
rang af värkligt konstspråk. Hans
betydelse för Finland motsvaras i detta
hänseende af den, som Garborg och
Björnson äga för Norge och den som
Victor Rydberg haft för Sverige. Men
i följd häraf och särskildt genom hans
bemödanden att tillföra det moderna
finska språket ord från gamla dialekter
och folkpoesin, bli hans böcker och
artiklar ofta svåra att förstå äfven för
de mest finsk-kunniga, och de till
svenska gjorda öfversättningame komma
att vimla af fennicismer. En annan
olägenhet är att deras spridning och
författarens inkomst af sitt arbete
naturligtvis bli mycket mindre.
Juhafti Aho är som bekant en
signatur för Johan Brofeldt. Han föddes
1861 i Lapinlahti i norra Savolaks,
blef student 1880 och debuterade 1884.
med en serie skildringar af Savolaks’
bönder. Redan vid sitt första
framträdande visade han stort herravälde
öfver språket och en märklig
berättartalang. Hans prosa är synnerligen
rikt nyanserad, och han äger en
be-aktansvärd förmåga att gifva stämning
och lif åt sina skildringar. I
kompositionen, särskildt af de längre
berättelserna, synes han ej vara så säker. Hans
konstnärliga företräden framträda
kanske bäst i hans mindre arbeten, som
ofta äro små mästervärk af
karaktäri-stik och landskapsstämning. I
allmänhet är han mest hemma, då han målar
sitt fosterlands egendomligt sköna och
vemodigt tysta natur och då han skil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
