Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Fridolins visor, af Don Diego - Samvetskval, af T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDOLINS VISOR.
I slutet af åttitalet fanns i Upsala en
litterär klubb. Där speltes inte poker
som på Publicistklubben och den
sammanträdde oftare än en gång om året
som Svenska författarföreningen. Vi
voro några filosofiska och poetiska
studenter, som diskuterade och gjorde vers.
Den ene af oss är nu docent i
Göteborg och en är pastor där i närheten,
en är häradshöfding på Gotland, en
ligger under sitt kors, men några äro
litteratörer och dikta än i dag. Sven
Söderman kritiserar böcker i Stockholms
Dagblad, Nathan Söderberg redigerar
HemösandS-Posten och så — kommer
jag till Fridolins berömde sångare.
Ack, du gamle, hederlige dalkarl,
du Karlfeldt-Fridolin, jag känner dina
visors ton. Det är som göken om
våren, det är videnas sus och
lekstugornas fiollåt. Det är safvens brus i
ung-björkarne, det är galna språng och
krya skratt. Du är en nordisk faun,
och du har ett bredt läte. De ha sagt
i bladen att du liknar Fröding — asch,
dina näfverlurtoner och spelmanstag
minnes jag från Fyris-tiden. Du är
ingens apa, fast Vår herre har låtit
Frödings och ditt näbb slipas på nästan
samma sätt. Intet ondt i det,
diktar-folk med kläm kunna vi inte få nog af.
Du är bred och solklar ibland som
Homerus eller en landsväg, du är yrande
ibland som Bellman eller en
majstångs-dans. Hurudan du än är, tycker man
om dig. Hjärtat vill stampa i takt till
dina melodier. Du kommer ibland med
ord, som vi inte begripa — ty alla äro
inte från Dalarne — men trallen går
i oss. Och så är det det käcka med
dig, att du är både bonde och herre-
man, fjäskar för ingen och är sur mot
ingen. Du gör dig inte till, du är
naturlig. Tack, FridolinI
(Wahlström och Widstrand. 2: 50.)
Don Diego.
SAMVETSKVAL,
August Strindbergs på 1880-talet skrifna,
nobla berättelse, har utgifvits i en ny,
vackert utstyrd liten volym från det
Ger-nandtska förlaget, hvars litterära expert,
Gustaf af Geijerstam, i ett kort förord
motiverat bokens utgifvande på grund
af författarens 50-års-födelsedag den 22
januari.
Och säkert var just detta kanske det
bästa af Strindberg, som nu kunde
hafva valts. Berättelsen skildrar på ett
synnerligen realistiskt och förf. säreget
sätt bilder ur fransk-tyska kriget och
utgör i sin kärna ett ljungande
dråpslag mot militarismen och krigets
förbannelser. Den är således i detta
af-seende yttermera befogad att i dessa
fredsrörelsens dagar på nytt framdragas
ur glömska för att åter, liksom då den
skrefs, få göra väl behöflig nytta för
fredssaken. Strindberg visar sig i detta
arbete från sin vackraste och starkaste
sida. Han tror på lifvet och att
förnuftet slutligen skall segra och
nedtrampa den värklig kultur hämmande
draken militarismen. Hvilken skillnad
på denne entusiastiske Strindberg och
våra dagars pessimistiske mystiker 1
Den lilla berättelsen innehåller många
hänförande naturskildringar och har en
fin psykologi.
Ett originellt omslag af Carl Larsson
pryder boken.
(92 sid. Liten oktav. 2 kr.)
T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
