Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Scenen. Ludvig Josephson, af Don Diego - Rapsodi, af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
operetter, och det var här fru Östberg
briljerade som »Boccaccio», innan hon
för alltid vigde sig åt allvarligare
sångkonst.
Josephsons uppsättningar ha icke
sedan, knappt ens af Molander,
öfver-träffats — vare sig man räknar den
aflidnes verksamhet på Nya teatern, på
Kungl. teatern (1864—68), där särskildt
»Afrikanskans» magnifika ståt
efterlämnade ett lysande minne, eller å
Kristiania teater (1873—77), där han kom
det norsk-norska motpartiet (med
Björnson som osynlig regissör), hvilket inte
kunde tåla en svensk regissör, att tiga
genom sitt glänsande framförande af
»Peer Gynt».
Han skref själf pjeser, t. ex. »Marsk
Stigs döttrar», hvartill August
Söderman satte musik, »Folkungalek», »Med
konstens vapen», »En stormig dag»
m. fl. Själf satte han största värdet på
»Tord Hassle». Hans stycken verka
väl något gammalmodiga, fantasien har
där föga flykt, trots versformen, men
de äro skrifna med skarpblick för
sceniska effekter och syfta högt. Han
tycks närmast ha uppställt Schiller till
förebild. Till hans heder må nämnas,
att han aldrig poserade fram sina
stycken på sin egen teater, utan mest lät
dem spelas annorstädes. Så gafs »En
stormig dag» ännu för några år sedan
på Dramatiska teatern.
Han var endast i andra rummet
diktare, och ännu mer var hans
uppträdande som skådespelare en bisak. Helt
ung debuterade han, 1858, som
Nar-cisse Rameau på Nya teatern och tre
år därefter på Kungl. teatern som Jago.
Men han insåg att det inte var som
aktör han hade sin lifsuppgift och
kastade sig därför på sitt instruktörskall
med en energi, som aldrig unnade
honom hvila och till slut bröt hans
krafter. I hans plantskola ha uppdragits
åtskilliga förmågor, bland dem Emil
Hillberg och August Lindberg.
»Gubben Joppe» var en polemisk
natur, som lätt stötte folk för hufvudet
genom en säkerhet, som inte tålde
inkast, men som genomdref sin sak
genom en okuflig vilja och flit. Gick det
honom emot, tog han ofarden lätt, ty
det var också en godmodig man.
Han föddes 1832 i Stockholm af
judiska föräldrar och var bror till
kompositören Josephson. Vid 14 års ålder
sattes han i sockerbagarelära hos
Wilhelm Davidson (far till bröderna
Da-vidson, som nu inneha Hasselbacken).
Men sedan unge Ludvig en dag fått
känna spännremmen, miste han lusten
att göra bakelser och öfvergick till
bokhandlareyrket. Han stod hos Adolf
Bonnier i Bazaren på Norrbro. Men
slutligen tog kärleken till scenen ut
sin rätt.
Teaterhänförelsen blef i honom
personifierad. De flesta teatermänniskor
se i sitt arbete ett yrke, Josephson såg
däri en mission. Och vid hans
ffån-falle sättes ett af korsen öfver den stora
konsten. Don Diego.
RAPSODI.
O, Nietzsche, hvi har du beredt
Dramaten ett fiasko 1 Hade du aldrig
utslungat din öfvermännisko-lära, hade
utan tvifvel hr Hans Olden, din
olycklige landsman, icke satt sig ned och
fabricerat »Kloka Käthe» och
intendenten Personne hade aldrig frestats ge
pjesen för att låta fröken Widell
excellera i en ny ingenueroll. Men nu gaf
sig hr Olden katten på, att han skulle
satirisera dig, eller rättare alla omogna,
öfverspända hjärnor, som sluka dina
frihets- och individualitets-idéer utan att
kunna smälta dem, och så såg detta
bizarra opus dagen. Ej utan kvickhet,
det medges, och säkert är att publiken
skrattade, i synnerhet som fröken W.
spelte raffineradt bra. Men det hela
»var dock ingenting», och när man gick
från teatern, visste man, att stycket inte
skulle komma att gå. Också stod det
blott 4 gånger på programmet, och
hade det varit fråga om en svensk pjes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
