Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1899 - Rapsodi, af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfde det inte ha berott på styckets
underhaltighet — ty svenska pjeser
kosta teatern allt för mycket i
jämförelse med utländska, som fås gratis,
eller nära nog, och ges därför minsta
möjliga antal gånger.
Men du var tysk, du »Kloka Käthe»,
och minns, att tysk dramatik aldrig går
här i landet. Det är den allmänna
uppfattningen, på grund af hvilken äfven
goda tyska pjeser bli illa behandlade hos
oss — helt orättvist. Det hjälpte inte, att
hr Baeckström var rolig, att hr Ekelund
spelte idiot lifslefvande, att fröken
Klef-berg visade mycken finhet i en
känslo-scen, att hr Johanson gjorde allt för
att i en resonnörroll komma oss att
glömma bortvaron af hr Fredrikson
samt att fröken Backström i en ny
pigroll envetet småmuttrade öfvef
herrskapet, såsom pigors sed är. Nej, du föll
pladask som en sprucken ballong, och
du stiger aldrig mer upp på vår
horisont.
Din enda uppgift var att fördröja
uppförandet af »Kristian II» och att
af bryta »Arria och Messalina», som
rönte framgång, ej minst hos radpubliken
och oss, som ha smak för det
historiska skådespelet — de flesta äro ju så
blaserade och inåtvända, att de bara
kunna fördraga psykologiska
själfbe-speglingar och ältandet i sin egen
känslodeg. Detta är raffinemang och
höjden af fin smak nu för tiden. En
smak, som jag hoppas går öfver och
som blir ändrad i samma mån vi få
stora klara historiska dramer. Tro mig,
dessas morgonrodnad stiger på nytt upp
efter den dekadensens orgienatt, där
hjältame spelat sina egna narrar.
I »Arria och Messalina» hade jag
glädjen återse fru Fahlman, och denna
scenens lejoninna beredde mig där
mycket mer nöje än hon antagligen
skulle göra som Cyprienne i »Låtom
oss skiljas» — fru Hartmanns roll, som
en recensent skref att hon borde spela.
Ty på vissa håll tycks man tro, att fru
F. ligger mest åt det komiska, hvilket
är bra förargligt sagdt om en
tragedienne. Gud ske lof, att det har föga
skäl för sig — ej större än för att hr
Personne är tragiker, oaktadt han ibland
habilt uppträder som sådan, såsom just
i »Arria och Messalina». Men det är
konstigt nog. Minns ni honom i pjeser
— »Romantik», »Han är inte svartsjuk»
och andra — där det finns scener, i
hvilka han skall spela tragisk, oaktadt
han för öfrigt har en komisk roll.
Nåväl, då sänker han rösten djupt, drar
ihop ögonbrynen, tittar under lugg,
lägger armame i kors öfver bröstet,
mäter golfvet med långa steg, går offret,
han skall skrämma, inpå lifvet och
deklamerar med storartadt patos . . . Och
publiken tjuter. Men när han nu får,
eller rättare tar, en tragisk roll —
såsom Narcissus — då gör han ungefar
på samma sätt, och det borde ju ha
samma verkan, om man inte hyste så
stor respekt för hans skådespelartalang
som man med rätta gör. Nej, hr
Personne, gyckla inte med ossl Stig ned
från kotumen! Bind fast vingame vid
fotterna, du konstens Hermes 1
Hur synd att romerska pjeser inte
oftare gifvas, ty då skulle den aktör,
som spelte senator Soranus, kanske inte
behöft stå inför öppen ridå och öfva
sig i veckandet af den besvärliga
to-gan. Sådant där bör man lära sig
bakom kulisserna. Samme vördade
senator var det som på premiären gjorde
oss alla så glada genom att döpa om
Pætus till — Petrus, hvilket påminde
oss om en annan lustig missägning af
denne skådespelare, nämligen då han
i »Duvals skilsmässa» fick »nevö»
till »nivå». Sådana där små misstag
äro lika nödvändiga som korrekturfel
och göra ingen förargad. De äro
stundom den enda oasen i en torr
prestations öken. Den aktör, jag nu
menat, är hr Hamrin, en munter och
fryntlig konstens Per, af hvilken jag
minns en odödlig replik: »På mig har
kritiken skällt hela mitt lif, men det
har jag bara fattat som reklam!» Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
