Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Käjsar Kuang Hsu och änkekäjsarinnan Tsi An. Några ord om förhållandena inom den regerande familjen i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Brightska sjukdomen, en följd af
utsväfningar.
Vi känna mycket litet om käjsaren
af Kina; han är af formaliteterna och
etiketten vid sitt hof nästan fullkomligt
dold för all iakttagelse. Hans
ministrar, till och med prins Kuang och
den vördnadsvärde Li Hung Chang,
inträda aldrig till honom utan på knä
och förblifva i denna ställning under
hela audiensen, såvida han icke råkar
vara vid ovanligt godt humör och ber
dem resa sig. För icke länge sedan,
då den diplomatiska kåren i Peking
hade audiens hos hans majestät, skref
tyske ministern följande beskrifning
öfver käjsaren:
»Hans majestät ser äldre ut än han i
värk-igheten är. Med sänkt hufvud och gult
ansikte såg han skyggt på de församlade
diplomaterna, och hans tunga ögon voro för
tillfallet uppiggade af opium eller morfin. Ett
svårmodigt, trött och tämligen barnsligt leende
spelade kring munnen. Då han öppnar
läp-pame, ser man hans långa, oregelbundna, gula
tänder, och det är djupa hålor i kinderna.
Hans ansikte är icke alldeles osympatiskt, men
antyder snarare likgiltighet, och i dess drag
kan intet intresse spåras; i själfva verket gjorde
käjsaren det intrycket på mig att vara
själf-härskad, kall, apatisk, utan förmågor, utsliten
och liksom halfdöd. Jag kände, att hvad än
föregick inför hans ögon, så hade det icke det
ringaste intresse för honom och att det icke
rörde honom det minsta, vare sig han förstod
innebörden af ceremonien eller inte. Jag kan
naturligtvis ha misstagit mig i min nppfattning,
och det är ju möjligt att käjsaren af Kina är
en högeligen intelligent monark, uppfostrad,
beläst, arbetsam och mån om sitt tolks väl.
Jag kan ha fullkomligt misstagit mig, men jag
tror det icke. En man, som ser ut, som om
lifvet vore bonom en börda, måste helt visst
befinna sig på det sluttande planet. Jag måste
vara djärl nog att återgifva »Himmelens Son»
sådan jag säg honom och sådan han föreföll
mig, och icke såsom andra skulle önska, att
jag målade honom.»
Tsi An, änkekäjsarinnan, som efter
nio års mellanrum återtagit väldet, är
en af århundradets märkligaste kvinnor
— en lika märklig och slående
karaktär som Katarina II:s. Hon är dotter
till en Mand Schu-soldat, som var en
taoföi eller guvernör i Wuhu, en af de
mindre städerna, där 1A Hung Chang
föddes. Han dog på sin pt)st och var
så fattig, att hans dotter, den blifvande
käjsarinnan, var tvungen att låna
pän-ningar af en liten mandarin för att
betäcka kostnaderna för likets förande
till Peking, där det skulle begrafvas
bland hans förfäder. Då hon kom till
makt, erhöll mandarinen sin belöning
i ärofulla och inbringande ämbeten.
Antalet kvinnor i det käjserliga
haremet är okändt. Hvart tredje år
inspekterar hans majestät döttrarna af
mandschufamiljema och utväljer dem,
som falla honom i smaken. När de
uppnått tjugufem år, återvända de hem
till föräldrame, så vida de icke födt
barn, då de upphöjas i rang och för
beständigt stanna inom palatset. Det
anses för en stor fördel att ha en dotter
i käjsarens harem, och när kvinnorna
komma ut därifrån, eftersträfvas de ifrigt
till äktenskap. Vid ett sådant tillfälle
1854 antogs Tsi An till konkubin åt
käjsar Hsien-Tung och 1856 födde hon
åt honom hans ende son, sedermera
käjsar Tung Chih. Hon upphöjdes då
till käjsarinna i det Västra Palatset —
hennes syster, Tsu An, var käjsarinna
i det Östra Palatset — eller till
käjsarens första gemål. Efter hans död
1861 utsågos de båda systrarna,
hvilkas tillgifvenhet och förtroende för
hvarandra aldrig lidit afbräck, till
gemensamma regentinnor under Tung Chihs
minderårighet och förde regeringen i
hans namn ända till hans död 1875.
I öfverensstämmelse med lag och häfd
i Kina fingo de båda regentinnorna nu
välja hans efterträdare bland de
manliga medlemmame af den käjserliga
familjen, och de valde sin nevö Kuang
Hou, son till Chun, sjunde prinsen,
deras svåger, Pekings militärguvernör.
År 1881 dog Tsu An, och Tsi An
förblef ensam regentinna till den 4 mars
1889, då den unge käjsaren formligen
besteg tronen. Hon utsattes för
åtskilliga frestelser för att kvarstanna vid
makten, men likt en god gudmor
utvalde hon en gemål åt sin gudson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
