Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Tvänne skaldehem, af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordagranna utdrag ur detta
värdefulla arbete.
Den del af byggnaden, som af
Runeberg sedan år 1868 beboddes
och numera är återställd i det skick,
hvari densamma under de senare
åren af hans lefnad befann sig,
omfattar fem rum, tambur och kök
jämte en liten handkammare.
Tamburen är sådan den var under
Runebergs tid, utom att ett paraplyställ
och en anteckningsbok blifvit för de
besökandes behof för densamma
anskaffade. På klädhängaren befinner
sig numera endast Runebergs bruna
filthatt samt fru Runebergs
räfskinns-kappa, gjord af tjuguåtta skinn af
räfvar, som skalden själf skjutit eller
fångat. Nämnda hatt är med
undantag af hans några månader före hans
död förfärdigade nattrock, hvilken
nu ligger på hans säng, och hans
teologie doktorshatt det enda
klädesplagg, som numera finnes i behåll.
Från tamburen träder man in
i salen, som var rikligen smyckad
med vackra och frodiga växter,
hvilka, i förening med därstädes
befintliga talrika konstverk och
rummets smakfulla anordning i
öfrigt gåfvo detsamma det
behagliga och harmohiska tycke, som
vid första inträdet frambragte det
angenäma och tillika imponerande
intrycket af ett värkligt
skaide-hem. I synnerhet voro fru
Runebergs rosor kända i vida kretsar,
och af dem stod vanligen, så länge
deras blomningstid om våren
fortfor, på divansbordet i salen en
mångfargad grupp, som enligt
kompetenta personers intyg med
heder skulle förmått täfla med de
vackraste grupper af rosor ä
sydligare länders förnämsta
utställningar.
Invid den dörr, som leder till
tamburen, står en rullstol, hvilken
till julen 1866 inrättades åt
Runeberg af hans son Robert, som då
var elev vid tekniska realskolan i
Helsingfors och med den gjorde sitt
första lärospån. Med en på vänstra sidan
anbragt vef kunde Runeberg sätta den
i rörelse med sin friska vänstra hand,
och han förmådde äfven själf styra
den med sin friska vänstra fot
medelst en trampa, fäst i jämnhöjd med
fotbrädet, hvilket är försedt med
gångjärn i ena ändan för att kunna
vändas åt sidan, då Runeberg skulle
sätta sig i stolen. Till den 5 febr.
1867 (R:s födelsedag) blef den af de
unga damerna i Borgå beklädd med
det tapisseriarbete, som fortfarande
pryder detsamma.
På ett litet bord vid sidan af
kakelugnen befinner sig hemmets
dyrbaraste prydnad, den silfverkanna,
som 1854 förärades Runeberg af
»finska arméns veteraner och deras
ättlingar», för att enligt de ord, som
yttrades af öfverste Jägerschiöld,^ då
han den 8 juli nämnda år i närvaro
RUNEBERGS HEM: DEL AF SALONGEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
