Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Tvänne skaldehem, af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärden hänger ett stort silfverur,
hvars glas Runeberg lät borttaga,
för att han äfven om natten, hvilken
han ofta måste under plågor
genomvaka, medels att känna på dess
visare skulle fä veta* huru tiden led.
Öfver sängen hänger snöret till
Runebergs ringklocka på sådan höjd,
att han liggande däri med sin friska
hand bekvämt kunde nå det. På
väggen ofvanom sängen befinner sig
en spegel, som förut tillhörde
tamburen, men sedan hösten 1873, då
Runeberg lät utanför sitt fönster
insätta det s. k. fågelbrädet, till dagen
upphängdes på dess nuvarande plats,
för att han, medan han låg i sin säng,
skulle däri kunna se nämnda
fågelbräde och de fåglar, som rörde sig
på detsamma. På stolen invid
sängen låg Runebergs snusdosa, som
under de senare åren utbyttes mot
en karamell-ask, samt hans näsduk,
äfvensom om dagen den bok eller
de böcker han höll på att läsa.
Bredvid detta rum ligger den s. k.
»lilla kammaren*. Denna utgjorde
Runebergs arbetsrum så länge han
var frisk och här tillbragte han
vanligen under sin sjukdomstid flere
timmar dagligen ända
tills sjukdomen för
alltid fjättrade honom
vid det sist beskrifna
rummet. — Bland de
talrika konstverk, som
pryda väggarne,
finnes C. P. Mazérs
porträtt af Love
Alm-quist. Då Z. Topelius
någon tid efter det
bekanta
»Almquist-ska dådet* under ett
besök hos Runeberg
rid åsynen af detta
porträtt nämnde, att
äfven han hade Alm- 77
quists porträtt pa sin
Vägg, men att han i
anledning af Alm-
quists tilltag vände det afvigt med
bilden mot väggen, genmälte
Runeberg på sitt vanliga trygga och
godmodiga sätt: »Vänd du det då rätt
igen — så gör jag». Och så lär äfven
den gode Z. T. hafva gjort...
Rummet nästintill benämndes
Runebergs »stora kammare» och utgjorde
hans vanliga mottagningsrum för
herrfrämmande. Man får genast en
förnimmelse af, att fänrikarnes fader
under sin krafts dagar bäst trifdes
i detta glada, rymliga rum. Här
finnas hans piphylla och hans
bibliotek, här hänga alla hans jagtbössor
så blanka och välputsade som de
aldrig haft något otaldt med mickel
eller jösse. Här älskade han att
dväljas, denne man, hvilken så länge
han ännu andades var nordens
skalde-kung, här var han stark och glad
och lycklig, denne ärkesvenske finne,
hvilken aldrig satt sin fot på rysk
jord, hvilken lärde sig att
obehin-dradt tala Suomis språk.
Våningen innehåller ännu några
rum, men dessa äro mindre
intressanta. Vi måste emellertid stanna
ett ögonblick framför den montre,
hvilken innehåller några af Fänrik
’4" – yf-rz.
/.■L yj v.f.
1.7 /V// - A /t.,. </-t
j ^4 t. t, •, / .V / < /». i ^^^
AA
y,/ y /y /yy
/• . /
, 7
/ 1/ ,
• / / r a 7c
•Y / t* *. i/l i* A- t t Ar,
FACSIMILE AF F.TT BREF FRÅN RUNEBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
