- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
174

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Tvänne skaldehem, af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från arbetsrummet kommar man
in i biblioteket, ett stort, soligt rum,
hvars väggar fyllas af bokhyllor och
taflor; midt på golfvet ett
divansbord med tidningar och tidskrifter,
vid fönstret ett annat bord —
skaldens. Dock, att ingå på någon
kronologisk beskrifning af Björkudden,
kan ej falla mig in. »Men», säger
någon kanske, »säg mig åtminstone
i hvilken stil Björkudden är
möble-radt?» Det är inte möbleradt i
någon stil alls, om inte i
hemtrefna-dens, men denna är konsekvent
genomförd öfverallt. De skilda
detaljerna i möblering och inredning
försvinna snart ur minnet för att lämna
plats åt en totalbild, som man sent
skall glömma.

Öfverallt möter man här denna
behagliga blandning af ärfdt och
för-värfdt, af gammalt och nytt. På
väggen i biblioteket finnas bilder af
hänsofne store och på divansbordet
upptäcker man ett signeradt
kabinetts-porträtt föreställande Verner von
Hei-denstam och Gustaf Fröding i sida,
hvita mantlar med stafvar i händerna
och lagerkransar på hufvudet.

Naturligtvis bidrog det lugna,
regelbundna lifvet härute att bevara

krafterna åt
Finlands sångarsvan
och vi hade ju alla
skäl att hoppas
det många år
ännu skulle stå
honom åter. Men
så kom då
dödsbudet till sist. Det
blef kungssorg i
diktens rike.
To-pelius var ej mer.

I det längsta
hade befriaren
sparat den gamle åt
oss, i det längsta
hade han låtit
honom sitta nöjd
och stilla framför den muntert
sprakande vinterbrasan och tälja oss sina
ständigt nya sagor. Men så längtade
befriaren att själf se honom, så styrde
han omsider sina steg till
Sibbofjär-dens leende stränder och knackade
försagd och tvekande på Björkuddens
port.

* *

*



Likaom han i sina romaner sällan
hade hjärta att inte låta de unga tu
omsider få hvarandra, länkade blida
nornor det äfven så för honom. Ty
då han för tretton år sedan blef
änkling, var det sin vårdags kärlek,
Maria Emilie Lindqvist, han följde
till grafven. »Min hustru var en
mycket begåfvad, trogen och
intelligent medarbeterska i mina arbeten
åt skilda håll», sade Topelius till
mig i ett bref våren innan han dog.
— Hon var barnbarnsbarn till den
för sin jättestyrka i Fältskärns
berättelser omtalade Abraham
Lindqvist, en gammal svenskfödd
krigsbuss från stora ofredens bistra tider,
och hans största märkvärdighet
bestod däruti, att han var den siste
karolinen, den siste här på jorden,
som dragit svärd för den tolfte Karl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free