Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1899 - Musik. Revy, af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rent yttre förutsättningarne för dessa
partier; hela hennes karaktärfulla
sceniska framträdande och det
genomstu-derade, mönstergillt tydliga,
uttrycksfulla framsägandet af texten förrådde
mycket studium, mycket arbete. Och
lämnade hennes sång ändå, trots allt detta,
åhöraren något kall, så var det kanske
därför, att hennes framställning och
föredrag förrådde för mycket arbete,
och framför allt mer studium än
temperament. Emellertid är hennes
Briinn-hilde en präktig företeelse, strålande
af ungdom, kraft och friskhet, och det
var endast någon gång som något visst
konventionellt i rörelserna störde
intrycket. Utmärkt karaktäristiskt
åter-gafs Ortruds parti; för denna
demoniska hednakvinna passar fru Gulbranson
afgjordt bättre än för helgonet Elisabeth,
ehuru hon utförde äfven detta parti
välklingande och vackert.
Af de konserter, som på sista tiden
förekommit, är den förnämsta
Filharmoniska sällskapets, där Beethovens
stora messa utförts på ett sätt, som i
betraktande af de utomordentliga
svårigheter, af hvilka detta verk
öfver-flödar, måste anses som ganska godt.
Beethoven, den store, den ende, som
jag förmodar att äfven du, ärade
läsare, liksom jag ägnar en rättmätig
dyrkan, tog nämligen i denna
underbara messa lika litet som i nionde
symfonien (med körer) hänsyn till
människorösten, för hvilken han skref. I
sin andes djärfva flykt följde han
endast sin inspiration utan att bekymra
sig om, huruvida det sångarsläkte var
födt, som kunde tolka hans ingifvelser.
Filharmoniska sällskapets duktiga och
präktiga kör gjorde emellertid här
under sin entusiastiske ledares, hr
Sten-hammar, ledning formliga underverk
och äfven solokvartetten visade sig
vuxen sin uppgift, hvilket förstås af
sig ajälft, då en klassisk sångerska af
så hög rang som fru Östberg utförde
sopranpartiet, ett af de mest fordrande,
som finnas, och för öfriga partier säkra
artister som hrr Max Strandberg och
Salomon Smith funnos att tillgå. I
altsolot väckte fru Davida Afzelius
från Göteborg uppmärksamhet genom
sin klangfulla röst, som utbildats
under ledning af Algot Lange.
Filharmoniska sällskapets rival,
Musikföreningen, har äfven den på nyåret
gifvit en talrikt besökt konsert
under ledning af sin utmärkte dirigent,
professor Franz Neruda, hvars
välbekanta karaktäristiska och intelligenta
drag ni finner här bredvid.
Programmet upptög som hufvudnummer första
akten af Glucks opera Alceste, en
stilfull skönhet från en gången konstepok,
men den egentliga glanspunkten
utgjordes af Södermans, vår svenske
mästersångare, hänförande, gripande
körballad »Die Wahlfahrt nach
Kev-laar», där solopartiet framfördes af
Lundqvists mäktiga stämma.
Konserten inleddes med Normans
karaktäristiskt målade ouvertyr till Shakespeares
»Antonius och Kleopatra» och förde
såmedelst tanken på de flydda tider,
då dramer, sådana som denna, fingo
ett värdigt återgifvande i vår utmärkta
stad.
Kanske finner ni, att jag antagit
en alltför allvarlig uppsyn. Nå väl.
Gregorowitschs violstråke skall åter
göra oss glada. Den kunde alla de
konstgrepp, på hvilka du, värda publik,
aldrig tröttnar, och dessutom något
mer, sjunga ljufligt och smekande. Jag
suckar ännu, när jag tänker på
Cho-pins noctume, den andra i samlingen,
den för hvilken ni alla, mina damer,
svärma. Den sjöng Gregorowitsch sist,
jag hörde honom, liksom med
engla-tunga. För den sången skola många
synder varda honom förlåtna. Och
sedan skaffade han oss åter det
gladaste humör med Wieniawskis
sprittande mazurkor. Med ett ord, det
var en riktig trollkarl.
Filippo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
