- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
193

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Till min frack. Af P. J. de Béranger. I svensk tolkning af Axel Sundberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
Tlfcfe /VII N FRACK-

AF

P. J. de B É RANG ER.

I SVENSK TOLKNING AF AXEL SUNDBERG.

Var trogen mig, min stackars frack, du

kära.

Ack, hvad vi båda åldrats fort!

Att själf dig borsta alltid var min ära,
ej Sokrates det bättre gjort.

Och om din lugg i ödets strider
får nya faror fresta på,
så likna mig, som filosof jag lider.

Min gamle vän, vi aldrig skiljas må.

Än är mitt minne godt, än klart jag

minnes,

då jag dig bar den första gång.

Och du — hur stolt jag kände mig till

sinnes! —

du hälsades af vänners sång.

Din enkelhet, som var min heder,
lät deras aktning ej förgå.

Man samma hyllning ännu oss bereder.

Min gamle vän, vi aldrig skiljas må.

Ditt ena uppslag har ett ärr att visa,
ett minne ljuft från svunna dar.

Jag ville fly en kväll den ömma Lisa,
men hennes hand mig än höll kvar.
Den sönderrefs, och denna refva
med fjättrad fot mig kom att stå.

Att bota dig två dar fick Lisa sträfva.

Min gamle vän, vi aldrig skiljas må.

Har jag dig mättat kanske med parfymer,
som framför spegeln mången tok:

Såg man dig bland livréer och bland

plymer

för höga herrar bära ok? —

Om Frankrike för ordensbanden
med långa tal man köp plär slå —

din knapphålsprydnad är från
blomsterlanden.

Min gamle vän, vi aldrig skiljas må.

Min trogne vän, på ödet jag ej klagar
för alla våra vilsna fjät,

för alla dessa rägn- och solskensdagar,
det för oss båda växla lät.

Jag tänker snart mitt luifviid luta
för alltid i en stilla vrå.

Så håll da ut, tills vi på en gång sluta.

Min gamle vän, vi aldrig skiljas må.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free