- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
206

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Praxiteles. En teckning ur antikens konsthistoria. Af August Hahr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sofisterna, Sokrates och Euripides)
visade sig först t vi flet på det
traditionella. Och snart följde äfven konsten
tidens allmänna riktrffng.

Hos Praxiteles finnes icke en skymt
af tro. Gudame äro för honom blott
välkomna motiv och de försättas i rent
mänskliga, ofta med deras värdighet
föga öfverensstämmande situationer.
Men konstnären tror på skönheten. Han
är den benådade tolken af dess lagar,
en siare, som i världens
oändliga#mång-fald såg spillrorna af ett evigt
skönhetsideal och samlade dem till af själiskt
lif genomströmmade skapelser.

Fidias’ gudar voro till för sin egen
skull. Praxiteles’ vända sig leende
direkt emot oss, lockande oss till sig till
ett drömdt idealland med en heroiserad,
frigjord mänsklighet.

Praxiteles är gracernas mästare. Han
älskar ynglingaskönhet och
kvinnofägring, har därför hälst framställt de
yngre, vänare gudarne — Apollo,
Dio-nysos, Hermes, Afrodite — i stället för
de äldre och högtidligare — Zevs,
Hera, Poseidon, Athena. Det blida,
graciösa har för honom större
dragningskraft än det starka och heroiska.
Det var också i den mästerliga
behandlingen af den nakna, kvinnliga
kroppen han firade sin största triumf. Hans
figurer äro vidare försjunkna i en vek,
drömmande stämning, en underbar
blandning af vemod och solig glädje,
som ej ringa bidrager till de
praxiteli-ska bildernas fängslande makt. Se vi
dem försatta i någon handling, förstå
vi då, att denna måste vara af den
obetydligaste art, ja, nästan mekaniskt
skall kunna företagas för att ej störa
drömmarens tankar. Hvilken kontrast
bildar ej i detta hänseende Praxiteles
mot Skopas! Den senares gestalter se
vi nästan alltid i stark rörelse, och de
te sig liksom drifna af en stormande
affekt — backisk yra, skaldisk extas,
fasa eller förtviflan — som afspeglar
sig i det patetiskt upprörda ansiktet
liksom i kroppens rörelser och drape-

riets däraf betingade läge. Huru Skopas
i dramatisk komposition kunnat
åstadkomma en gripande verkan, visar ju allt
för väl den skakande tragiska slutakt,
som vi känna under namnet
»Niobe-gruppen». Men Praxiteles’bilder
drömma. Ljusa syner draga förbi dem.
Oftast är det nog syner af jordisk art,
fyllda af lockande vemodsrik njutning
och med strålande reflexer af det fagra
Hellas’ sol och klarblå himmel.

En sådan stämning äger gruppen
Hermes med Backosbdrnet, det enda
originalverk af mästaren, vi hittills äga.*
Den påträffades den 8 maj 1875 1
Hera-templets ruiner i Olympia och
förvaras i ett på platsen uppbygdt
museum. Det är »antikens Bädeker»,
den under Hadrianus’ tid verksamme
skriftställaren Pausanias, som upplyst
oss att gruppen är ett original. Och
dess höga konstvärde liksom
öfverens-stämmelsen (i motiv och stil) med
andra i afbildningar kända praxiteliska
verk, gör hvarje invändning ohållbar,
ehuruväl sådana försökts.

Hermes hade åtagit sig att föra den
lille Backos till de nymfer, som utsetts
att leda hans uppfostran och vi se
honom nu en kort stund hvila sig under
vägen. Lutad mot en stympad trädstam,
öfver hvilken han lagt sin mantel,
håller han barnet på den vänstra mot
trädet stödda armen, under det han i den
högra upplyftade (nu bortslagna)
handen haft en drufklase, hvarefter den
lille guden begärligt sträckt sin hand.

Motivet erinrar i hög grad om
Ke-fisodotos’ »Eirene med Plutosbarnet».
Och det ligger då i öppen dag, att
Praxiteles från sin faders verk lånat
idén till sitt eget. I våra dagar skulle
nog något dylikt påpekats som
klander-värdt, men antikens konstnärer frågade
just föga efter originalitet i motiven.
Det förtjänar påpekas, att man för de

* Ehuru jag med Furtwängler anser
gruppen tillhöra mästarens senare produktion,
upptaga vi dock den torst som stil kritikens
tor-nämsta hållpunkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free