Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Lilla syster. Skiss af Kurt Belfrage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA SYSTER.
Skiss af KURT BELFRAGE.
Jag minns, när jag första gången såg
dig. Då var jag redan sex år och
tyckte mig vara både viktig och stor,
och jag såg ner på dig, där du låg i
din lilla vagga, med suveränt förakt.
Du var ju så liten och så ful, och så
hade du inga ögon och var alldeles
ilintskallig precis som farbror »Bu». Dig
kunde jag rakt inte tycka om, och jag
kastade en ogillande och förebrående
blick på mamma, som hade låtit
storken komma hit med ett sådant sjukligt
och fult litet kräk och inkräkta på mina
rättigheter som husets ende arftagare.
Först hade jag gladt mig så åt att få
en lekkamrat, en, som jag kunde styra
och ställa med bäst jag ville, och jag
hade därför med otålighet afvaktat
dagen för den nya kamratens ankomst,
men när jag nu fick se, hur liten hon.
var, och hur gränslöst underlägsen i
rang och värdighet hon var mot mig,
då kunde jag inte annat än känna mig
förnärmad och stött öfver, att en sådan
liten stackare skulle ha fått komma och
ställa till väsen och bråk. Men dessa
unga herms kallsinniga och likgiltiga
känslor för lilla syster förvandlades med
det snaraste till intresse, om han också
till en början på grund af sin
värdighet iakttar en afvisande och kylig
hållning. Han kände sin vikt och
betydelse, när den stora dagen var inne,
att lilla syster skulle döpas. Då var
ju han en af hufvudpersonema i
skådespelet, och stolt och själfmedveten stod
han mellan pappa och mamma närmast
framför pastorn och granskade noga,
om mormor bar sig riktigt åt, när hon
bar fram lilla syster till dopet. Lilla
syster hon låg där så tyst och stilla
och sof och brydde sig tydligen inte
ett dugg om hela den där
tillställningen, men när man tog af henne hennes
lilla fina dopmössa och stänkte vatten
på hennes hufvud, då tyckte hon
oförskämdheten var för långt gången, för
att hon skulle tiga längre, och så
började hon gifva sin vilja tillkänna med
en styrka och en kraft, som tydligen
ådagalade, att lilla syster i framtiden
skulle veta att göra sin rätt gällande.
Om det var någon, som tog illa upp
dessa lilla systers kraf på yttrandefrihet,
så var det väl store bror, ty han
kastade en genomträngande blick på den
lilla delinkventen, som alldeles bort
förkrossa henne, om hon sett det och
mumlade utom sig af fasa några ord till sin
mamma om det taktlösa i lilla systers
uppträdande. Hon skulle bestämdt
aldrig komma att lära sig pli och skick.
Och store bror suckade vid tanken pä
det förnärmande och obehagliga i att
ha en så ohyfsad syster.
Men öfver ett år är gånget sedan
denna tilldragelse, och lilla syster har
hunnit att få både ögon och hår. Hon
är klädd i en liten ljusblå kolt och har
små bruna lackerade skor, som hon
betraktar med synbart välbehag, ty hon
myser alltid, när hon tittar på dem, och
säger då »da, da», som på lilla systers
språk betyder »hvad dom ä’ snitziga
dom här ändå». Och så har lilla syster
börjat taga sina första stapplande steg,
stödd af far och mor, och framför har
store bror hoppat kråka i stolt
förtjusning öfver, att tösen börjat arta sig och
visat sig vara passabel. Store bror har
redan, om jag skall skvallra ur skolan,
hunnit att bli förtjust i sin lilla syster,
men det låtsar han naturligtvis inte om,
ty det vore ju chikanerande för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
