Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1899 - Scenen. Rapsodi. Af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAPSODI.
Dramatiska teatern har gifvit »Damen
från Ostende». Nå, hrr Blumenthal &
Kadelbnrg ska ju också lefva. För
resten gör farsen ingen människa ondt,
bara godt, jag har själf sett den tre
gånger. Jag mår mycket väl af att
skratta och använder alla tillfällen
därtill. »Damen från Ostende» är en
mycket hygienisk pjes.
Kom nu inte med det gamla pratet,
att Dramatiska teatern borde vara en
litterär teater och inte ge
Södra-teater-pjeser. Det är själf klart, att ni och
jag skulle styra teatern mycket bättre
än baron Bonde och hr Personne. Vi
skulle göra den litterär och fin — och
bli utfattiga. Vi skulle ge Shakspeare
och Moliére, få erkännande af
tidnin-garne, men klena hus. Vi skulle ta
opp — inte Hamlet — men den store
Williams lustspel, och så skulle vi ge
fullt upp af Scagnarelleader. Vi skulle
bli klassiska. Ja, hvad vi skulle lyfta
teatern. Och vi skulle inte afskeda hr
Johanson, som nu lär få gå med
spelårets slut. Hvarför? Ja, det begriper
ingen människa. Hr Johanson har visat
sig värkligt duglig, ej minst i
»Guld-karossen». Och liksom för att peka på,
hur vis den är, tar nu direktionen upp
»Guldkarossen» igen och låter den
snart afskedade lysa med sin konst.
Hvilka märkliga engagement ha icke
gjorts! Fröken Holmlund och Hedlund
från Ranft. Ja, det är bra. Ju flera
man kan ta från Ranft, desto bättre.
Han har så många, att hälften af
personalen får gå och halfsofva hela året,
och det fast det kliar i fingrarne på
dem af lust att spela.
Men så tar man Gustaf Bergström
från Södran. Hvad skulle han på
Dramaten att göra, när man har
Bæck-ström? Också lär Bæckstrom gå ikring
och morra. . . Eller kanske det är
hans tax.
Hagman med fru skall också dit.
Hvad skall frun spela? Pigor, förstås.
Det gör hon så bra. Men när man
har så många artister i genren förut:
Klefberg, Bæckstrom, Adamsen, Dörum
m. fl. Skall man då ge så mycket
pig-repertoar? — Hvem sa’ det? Inte var
det jag!
Och så tar man unge Erland
Wagner — liksom inte Palme och
Skån-berg vore på modet längre. Nog gnor
Skånberg på allt hvad han orkar —
och han orkar mycket, ty han är lång
och stark — och Palme klär sig i sina
allra finaste redingöter för att tjusa till
publiken. Och dessutom har man
Hanson. Hvad göres oss då flere älskare
behof?
Emellertid måste man gratulera
teatern till framåtskridandet — i höstas
tog den aktörer från Folkteatern, nu
från Södra teatern. Jag bockar mig
värkligen.
Vi få väl Södrans repertoar på
köpet. Måtte som en oas framstå
»Cy-rano de Bergerac», när Molander
öfver-satt den till slut. Man får vara
tacksam för det vackra, som bjudes.
Äh, här felas en »fri teater», som
skulle sköta de andliga intressena. Jag
kan få grå hår, när jag tänker på, hur
Gerhart Hauptmanns »Die versunkene
Glocke» — det stycke, som i
Tyskland gett honom hans största rykte —
af dir. Fredrikson med en intresselös
gest förklarades omöjligt på scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
