Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket bidrog att befästa vänskapen
mellan dem.
En afton voro de båda inbjudna
till en förmögen borgares hem för
att spela ett parti kort och supera.
Denne, som var köpman, tyckte om
ungdom och ett gladt skämt; han
höll ett godt bord och hans källare var
väl försedd och han åtnjöt anseendet
att vara en lika treflig som
genomhederlig och bra fcarl. Hans fru
var ett gammalt trohjärtadt mönster
för en den tidens husmor, men af
allt hvad den rike mannen ägde
var dock dottern, lilla Lisbet, hans
största skatt.
Hon var icke hvad man säger
»bildskön», men hon var en
sammanfattning af allt hvad man kan
kalla täckt, behagligt och fint
kvinnligt; hon var lagom stor, lätt och
rörlig, och hennes vackra ansikte
bar hälsans färg och upplystes af
ett par mörkblå ögon, som uttryckte
godhet, känsla och förstånd; hennes
rika, cendréfärgade hår var
uppfäs-tadt i en vacker chevelure, och då
hon skrattade fick hon ett par
förtjusande gropar i kinderna; och alla
de serenader, som af studenterna
sjöngos nedanför handlanden
Clau-sons fönster, voro egentligen ej
annat än en hyllning åt lilla Lisbet.
Man slog sig ned vid spelbordet
och klarerade en mängd robbertar
tremans whist med omväxlande tur,
hvarunder man då och då tog en
duktig klunk af en nyligen införd
engelsk dryck, kallad »punsch»;
denna dryck smakade utmärkt, men
den var förrädisk, och man tog —
utan att man kände det — för sig
så, att stämningen blef mycket
lif-vad och glad. Lisbet satt vid ett
annat bord, sysselsatt med sömnad.
Gustaf tycktes snart börja få otur,
ty han gjorde oupphörliga fauter,
därför att han, i stället att passa
på spelet, sä ofta tittade bort till
henne, hvarvid, då hon händelsevis
tittade upp och deras blickar möttes,
hennes kinder öfverdrogos af en
vacker rodnad.
»Otur i spel, men tur i kärlek»,
sade Erik skrattande, hvarvid äfven
den gamle herrn drog på munnen,
synbarligen ej missnöjd med den
uppmärksamhet som Gustaf, den
lof-vande unge mannen, ägnade hans
dotter, men Gustaf gjorde därvid en
alldeles kolossal blunder och Lisbet
blef purpurröd.
Slutligen kom gamla frun rödstekt
in från köket, där hon hjälpt till vid
anrättandet af maten, hvarefter man
satte sig till bords och åt en stadig
supé af »gåsabryst med äbler» och
så »fläschakaga», som sköljdes ned
med ypperligt hembrygdt starköl;
men till den läckra efterrätten drack
man åtskilliga glas äkta spanskt
skepparvin.
Sedan man därpå tagit sig några
minuters »madahvila», tog gamle
herrn godnatt och gick in och lade
sig, medan frun slog sig ned i ett
inre rum, till hvilket dörren stod
uppslagen, för att läsa några
äfven-tyr ur Bunyans: »En christens resa».
De unga tre togo åter plats vid
det afdukade bordet i salen och voro
snart inne i ett lifligt samtal, än om
det ena, än om det andra, tills det
slutligen gled in på det underbaras
område. Man talade om de ännu
inom vårt land pågående
häxprocesserna, om spöken, andesyner och
alla de sagolika, underbara och
oförklarliga rykten och hopdiktade
händelser, som en upprörd fantasi och
en latent inneboende vidskepelse
gjorde till trosartiklar och hvarat
själfva luften på denna tid tycktes
vara genomsyrad.
Stämningen hade ifrån att hafva
varit munter och nästan litet
uppsluppen plötsligen blifvit allvarsam,
ja litet hemsk, likvisst endast för
Lisbet och Erik, ty denna deras
stämning framkallade hos Gustaf endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
