Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
simpla dödlige kalla öfvernaturligt,
om det än framträdde i hvilken form
som hälst?» frågade Erik.
»Nej, vore det äfven i form af
Belzebub själf i egen hög person!»
sade Gustaf.
Lisbeth hade med mycken
uppmärksamhet lyssnat till de båda
herrarnes resonemang och deras
argument för och emot, slutligen
blandade hon sig i samtalet och uttalade
som sin åsikt, att hon trodde på
en andevärld, som understundom
uppenbart blandade sig i våra
jordiska göranden och låtanden. »Jag
har blifvit uppfostrad i denna tro»,
sade hon, »och har svårt att förkasta
den; ehuru jag ej kan neka, att
herr Gustafs åsikt är vackrare och
att det värki igen ligger, som han
sade, så mycken sanning och höghet
däri.»
»Tack för hjälpen!» sade denne
och fattade skrattande hennes lilla
hand.
»Men, Erik, tiden går och vi skola
arbeta i natt. Gå du förut och ställ
i ordning, jag kommer strax efter»,
härvid gaf han denne ett menande
ögonkast, som besvarades med en
förstulen, förstående blinkning.»
»Ska herrarne arbeta i natt på
den där förfärliga anatomisalen, hu
så rysligt!»
»För den vetenskapliga
forskningen finns ingenting rysligt, mamsell
Lisbet, dess arbete hälgar allt hvad
den berör och höjer dem som
därmed arbeta öfver alla små
hvardagliga åsikter och betänkligheter.»
Erik gick in till gamla frun och
tog godnatt, därefter af Lisbet,
nickade åt Gustaf, svängde sin stora
kapprock Öfver axlarne, viftade i
dörren med mössan och gaf sig i väg.
Gustaf fattade nu flickans hand
och drog henne intill sig. »Lisbet»,
hviskade han, »jag tror mig hafva
märkt, att den innerliga böjelse jag
hyser for dig, icke är dig likgiltig,
och jag vill därför redan nu i aftonj
innan jag går, från dig egen mun
höra bekräftelse på om denna min
förmodan är riktig?»
»Ack ja!» hviskade hon tillbaka,
och lutade rodnande sitt hufvud mot
hans bröst, »din förmodan är riktig,
jag älskar dig!»
Hon såg upp till honom med
tå-rade ögon och bad honom att ej
nu säga någonting åt modern. »Jag
har redan för pappa och mamma
låtit förstå min böjelse för dig, och
de hafva gillat den, i morgon blir
därför deras glädje så mycket större.»
De samtalade därpå förtroligt en
stund, hvarpå han tog godnatt af
den fryntliga gumman. Då han gick
följde Lisbeth honom med ljus ut i
förstugan, och där fick han af henne
sin första kyss såsom stadfastelse
på den ingångna förlofningen.
Erik hade skyndat förut till
professorns gård, där redan en kamrat
väntat på honom; de skulle
nämligen arbeta tre tillsammans.
»Vet du», sade denne, »jag tyckte
det var liksom litet ruskigt att gå
dit in ensam, och därför har jag
väntat en stund på er härutanför.
Kommer inte Gustaf?»
»Jo, om en stund, men han
dröjer nog en smula. Men du är litet
spökrädd, kan jag märka; det skulle
Gustaf få veta, så finge han roligt!»
Och därpå omtalade Erik, sedan de
kommit in och tändt ett par
talgljus, dispyten om andar och spöken,
som han haft med Gustaf, och huru
denne förklarat, att intet i världen
at sådant där öfvernaturligt slag
kunde komma honom att bli rädd.
»^vh, det kunna vi pröfva redan
i kväll!» sade den andre. Så
rådgjorde de litet och fattade ett beslut
som de genast uttörde.
Pä dissektionsbordet låg ett lik,
öfverhöljdt med ett rent lakan; detta1
flyttade de ned och praktiserade det
i lutande ställning på en stol bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
