Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Sjette kapitlet. »Det kommer att bli en härlig natt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett halft regemente omsluter detta
plantage. Därpå hviskar han i örat på
Luis: »TänlT på flickan, som älskar er
långt bort i Amerika! Kom för Laura
Morales’ skull, om icke för er egen.»
»Jag — 0 gud! Laura!»
»Kom!»
Och hans far ropar till honom:
»Genast!»
Systern lindar sin arm omkring hans
lif och tigger och ber honom; hon
snyftar vid hans bröst: »Du dödar pappa,
om du låter döda dig här.»
Så släpas Luis till hälften af
familjen, till hälften af Temple in i huset,
och i Temples rum iföres han civila
kläder, hvarvid Temple är honom
behjälplig och trycker i hans hand, trots
hans tvekan i det allra sista, passet,
som skall skänka honom lifvet.
På verandan sitter Ortiz, blickande
lugnt på negrerna, som nu tåga genom
trädgården, och lyssnande till deras
veka musik, ehuru då och då kastande
en blick på stålskimret, som alltmer
närmar sig det kubanska hemmet,
fortfarande rökande, medan han sakta
mumlar för sig själf kurrande likt en
katt: *Por amor de Dios, ändtligen/»
Två minuter senare hoppar Luis
Vidal, klädd som en amerikansk resande,
upp på en häst, som skyndsamt
framförts, och med sadelpåsarne fastspända
bakom och med passet, som skall
skydda honom för säker död, i fickan,
rider han sorglöst allén framåt för att
möta sina spanska fiender.
Oroliga ögon följa honom från
verandan, och den musik, som stiger upp
till dem däruppe, förefaller nästan som
dödsdansen, ty den gamle kubanske
plantageägaren har befallt: »Låt fästen
fortgå. Den skall afvända
misstan-kame.»
Efter några minuters andlös tystnad,
som markeras af Marias flämtande
suckar, hviskar Howard, som i månskenet
på ungefär en half mils afstånd
skymtat gestalten af en man till häst,
sprängande fram längs den dammiga vägen:
»Se! Han viftar med handen. Luis
har passerat genom den spanska
kor-dongen.»
* Ma dre mia, min bror är räddad!»
flämtar flickan, och riktande sina
drömmande ögon mot mannen bredvid henne,
hviskar hon: »Tappre americano, vår
räddare!» Ty hennes lidelse för den
vackre, unge nordiske riddaren, hvaraf
hennea hjärta var fullt, är nu afguden,
och hennes ögon stråla klart som
stjärnorna i Södra korset, hvilket nu
flammar öfver deras hufvud.
Den kubanske hidalgon framträder
till sin gäst, fattar hans hand och
kysser den, fällande tårar af tacksamhet
därpå.
Hvad Temple beträffar hade allting
gått så brådstörtadt, att han ännu är
halft bedöfvad — han var icke i
tillfälle att resonnera kallblodigt, då han
säg en systers ångest och en fars
för-tviflan.
Hvad beträffar Ortiz håller han
fortfarande på att röka, och han har nyss
blåst ut tre ringar blått töcken mellan
sina skarpa, hvita tärfder.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
