- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
316

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Scenen - Vårhumör. Af Don Diego

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tror jag alls för min del, att Ranft ställt
till hela historien — kommit upp
på Socialdemokratens byrå och sagt:
»Snälla redaktöm, jag tycker så mycket
om Socialdemokraten, jag prenumererar
på den och läser den alltid till
morgonkaffet. Trumma nu ihop lite folk
till i kväll och laga att di håller tal
och ropar bravo och kastar in
lagerkransar. Jag ska betala både
kran-same och böterna. Och här har ni
en hop fribiljetter. Det vore synd om
inte ett så’nt stycke som Väfvame
skulle gå, för hvarenda kväll slår di
sönder så många möbler i pjesen, att
jag snart blir en ruinerad man. Så
mycket ved offrar jag på konstens
altare.»

Upploppet blef emellertid en
förträfflig reklam. Och Väfvame speltes
se’n en god tid, omväxlande med
»Härmännen».

Men hur? Då pjesen togs opp, voro
hrr Hillberg och Lindberg med —
som lockbeten — men sedan blefvo
dessa aktörer visst för stora och
ersattes af små, delvis alldeles nya. Man
lär ha spelt gröna nöden. Och
som-ligt i pjesen ströks för att de
opröf-vade förmågorna skulle orka med
uppgifterna. Vandalism 1 Just i så korta
roller som här förekomma behöfdes de
öfverlagsna konstnärerna för att
figurerna skulle få rätt belysning.

I »Härmännen» skedde också
aktörs-byte. Sigurd spelades af ny person,
men det lär inte ha berott på att den
föregående skådespelaren var för stor —
rollen var ju också stor — utan lär
denna förändring ha varit resultatet
af ett kapitel i en roman, som skulle
kunna heta »Örfilens vandring på våra
teatrar». Men jag släpper inte en
nyfiken allmänhet in bakom kulisserna . . .

Ranfts senaste nyhet på Svenska
teatern är »Helgonsnidaren», ett tyskt
folkskådespel, bearbetadt af Harald
Molander, men troligen redan från
begynnelsen anspråkslöst. »Fru Potifar»,
den franska operetten på Vasateatern,

öfvergår allt vi förut sett »pikant» på
scenen. Nu är nästan tid på att vi
bli dygdiga — om möjligt. Och Ranft,
som ger sådana pjeser, bör gå i kyrkan.

Osökt kommer jag nu till den
moraliserande »Gränsridare», som
herrskapet Lindberg gaf på en matiné.
Anonym författare. Det tror man visst
skall vara ett bra sätt att vinna
ryktbarhet. Man har svurit på, att »Gurli»
aldrig skulle fått sitt stora beröm, om
författarens värkliga namn stått på
affischen. D. v. s. förf. skulle förut
gjort sig illa omtyckt af kritiken. Nu
lurade kritiken sig själf. Men om våra
dagliga tidningars kritiker fä vi kanske
tala en annan gång. Så mycket vill
jag säga, att om jag fann en kritiker,
hvars enda synpunkt vore konsten och
som inte vore »gränsridare» mellan
kotteri och samvete, skulle jag bli så
glad som aldrig förr i mitt lif.

Den nämnda pjesen behandlade
»gränsridare» i affar och kärlek,
personer som i dessa afseenden rida på
linien mellan tillåtet och otillåtet.
Första akten var skrifven af en fransman,
andra af en tysk, tredje till att börja
med af en tysk och sist af en
fransman. Början och slutet voro sålunda
spirituellast. Och förf. visade ställvis
dramatisk gadd. Men, kritiskt
obarmhärtig mot andra, var han för
barmhärtig mot sig själf. Han skulle
strukit en hel hop kärleksjålt. Hur många
gånger orden »kärlek» och »älska»
fö-rekommo, vill jag låta vara osagdt.
Det var fru Lindberg, som bar upp
den tröttande longören, och hon var
förtjusande. En smidig huldrefigur, en
lydig stämma och ett ansiktsspel af
stor intelligens. Hr Lindberg,
resonnö-ren, njöt synbarligen af att gunga i
det bad af sarkasmer, som förf.
serverade åt sin hjälte. Han var
beundransvärd — jag får alltid entusiasm af att
se hans entusiasm. Lindberg är cirka
50 år, men verkar ofta med en
trettio-årings friskhet. Hade våra andra
aktörer en fjärdedel af denna aldrig svi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free