Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) / 319 (1898-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Musik. Revy. Af Filippo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom uttrycket lyder, måste se. Ännu
har jag dock inte nämnt styckets
egentliga clou, den briljanta dekorationen
i sluttablån, som pikant nog spelar på
hafvets botten. Om också den icke
renderar Operan mer än hälften så
många fulla hus som skeppet i
Afrikanskan på sin tid inbragte, så kunna
ju vederbörande ändå vara nöjda. Af
de uppträdande i detta stycke är främst
att nämna fröken Thulin, som här
visar nya sidor af sin talang och får
sin vackra, ehuru icke öfverdrifvet
kraftiga stämma att förvånande väl räcka
till. Se där en intelligent och
musikalisk artist, som lofvar att en dag kunna
uträtta storverk. Hennes bild visa vi
Varias läsare på annat ställe i detta
häfte. Som Valdemar Atterdag ha
hrr John Forsell och Carl Lejdström
alternerat, den förre gör som alltid
lycka med sin briljanta, klangfulla och
mjuka röst, den senare visar godt
sceniskt gry och sjunger äfven ganska
vårdadt. Till att gifva en dramatiskt
fullt antaglig bild af den listige och
grymme eröffaren förslår ingendera af
de unga herrames förmåga. Hr
Seller-gren hade på premiéren berättigad
succés som abboten Clemens, där hans
föredrag och hela framställning ägde
mycken dramatisk färg. Än
kraftigare karaktäristik förlänades denna
för öfrigt för styckets ekonomi
egentligen obehöfliga figur af hr Elmblad,
hvars tunga och obefästade stämma
emellertid gör det svårt för sångaren
att intonera rent. För öfrigt
medverkar större delen af personalen.

HUGO ALFVÉN.        Dahllöf foto.

Till omväxling med detta effekt- och
kassastycke har Operan med sin
repertoar införlifvat ett litet förtjusande
konstverk, 117 år gammalt, men friskt
och tjusande som få bland sena tiders
musikaliskt-sceniska verk, af en ung
komponist, Wolfgang Mozart, hvars
ungdom är af det odödliga slaget. Det
finns ett vackert yttrande af Weber om
»Enleveringen ur seraljen» — så är
denna operas namn — hvilket många
gånger citerats, »att mästerverk sådana
som Don Juan och Figaro hade världen
varit berättigad att vänta af Mozart,
om han fått lefva, men ett verk som
Enleveringen kunde han med bästa
vilja icke mera skrifva, ty öfver det
låg glansen och friskheten af hans
ungdom». Den orientaliska kolorit, som
Mozart, hvilken aldrig hade varit i
Orienten annat än i sina drömmar,
här inlade, har sedermera troget
efterbildats icke minst af Weber, hvars
Oberon är en ättling i rakt
nedstigande led till Mozarts »Enlevering».
De moderna franska komponisterna af
orientaliska operor, Félicien David och
Délibes, ha äfven i ett och annat
tagit efter Mozart också i enskildheter,
såsom i fråga om det höga röstläget
och rikedomen på koloratur i det
förnämsta sopranpartiet. Mozarts Constance
har i detta afseende blifvit rikt lottad,
men har äfven fått på sin del äkta
hjärtevärmande poesi, såsom faller af
sig själf, då han i henne delvis gaf
en bild af sin egen älskade, som han
just vid den tid, då han skref denna
opera, lyckligt enleverade från hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>