Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Konstvärlden. Från Svenska konstnärernas förenings och Konstnärsförbundets utställningar. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN SVENSKA KONSTNÄRERNAS FÖRENINGS OCH
KONSTNÄRSFÖRBUNDETS UTSTÄLLNINGAR.
Af AUGUST HAHR.
T? n återblick på de ofvannämnda
vårut-ställningame låter oss väl ej
konstatera några jättesteg framåt sedan den
stora expositionen nittiosju, men väl
kunna vi hos den svenska konsten med
glädje erkänna ett stadigt
framåtskridande. Visserligen träffa vi hos många af
utställarae ett bibehållande af »status
quo» och hos en och annan en viss —som
vi hoppas — öfvergående afmattning,
men i gengäld ha vi af andra fått
bilder af halt och mogenhet och
slutligen ha vi hälsat några unga talanger,
som medlen viss éclat ryckt upp i
linien, ehuru de ännu icke pröfvats.
Hvad som i år nog frapperat mången
är den jämbördighet som i det hela
rådt mellan utställningarne. Må vara,
att Konstnärsförbundet inom sig hyser
de af våra konstnärer som under det
sista decenniet gjort den största och
och mest personliga insatsen i den
svenska konstutvecklingen, men det
förefaller mig, som om mycket af hvad
Konstnärsföreningen denna gång bjudit
oss icke flockar sig under det
banalitetens banér, som förut misstänkts vara
dess främsta fälttecken. Hur beklaglig
den nuvarande schismen inom
konst-närslägret i andra hänseenden än kan
vara, i ett — och det ett rätt väsentligt —
synes den medfört något godt. Den
har sporrat Konstnärsföreningen till ett
ädelt kraftprof, som af flera tecken att
döma icke skall följas af reaktionens
förslappning utan bilda ny botten för
nya framsteg. Å andra sidan kan man
dock ej förtänka Konstnärsförbundet
dess separitetstendenser, ty motpartens
svagaste punkt är att den öppnar sina
lokaler för hardt när hvem som hälst,
som någorlunda passabelt kan föra en
pänsel. Men den urgamla striden
mellan patricier och plebejer torde nog
aldrig dö, så länge inom de mänskliga
lifsområdena gradationer gifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
