Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Drottning Victorias döttrar. Bearbetning från engelskan af Hedvig Indebetou. I. Victoria, änkekäjsarinna af Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brölloppet var mycket ståtligt. Ett
härligt solskensväder var det också,
och oräkneliga folkskaror voro i
rörelse alltifrån tidigt på morgonen,
under det att klockringning och salut
ljöd öfver London.
Om några af de närmaste
detaljerna skrifver drottningen själf: »När
Vicky var klädd till brud, kom hon
in till mig; hon såg bra ut och var
lugn, glad och älsklig. Så kom
stunden för aftarden. Albert och onkel
i fältmarskalksuniform med staf och
de två äldste gossarne afreste först.
Så kommo de tre flickorna, i
Ijus-rödt siden, garneradt med
Newport-spetsar — Alice med en krans på
håret, men de andra blott med
buketter af tusenskönor och blåkint,
drottning Louise’s och alla hennes
efterkommandes favoritblomma. När
jag hörde fanfarerna och hurraropen,
blef jag mycket rörd. Vicky satt i
min vagn. När vi framkommit till
S:t James, förde jag henne in i ett
smakfullt dekoreradt toilettrum, där
onkel, Albert och de åtta
brudtärnorna förut voro samlade — de unga
flickorna voro förtjusande täcka i
hvit tyll med kransar och buketter
af rosor och hvit ljung.... Vår
älskling, vårt blomster var helt rörd
och ljuf och hade ett så vackert,
tillitsfullt och allvarligt uttryck där
hon nu trädde ut emellan sin far
och vår käre onkel Leopold, och
slöjan bar hon tillbakakastad öfver
skuldrorna. Min fruktan att icke
kunna behärska mina egna känslor
försvann, när jag säg Vickys lugna,
värdiga hållning. Det var en
vacker anblick att se henne knäböja,
hand i hand med Fritz, under det
att brudtärnorna omgäfvo dem som
en sky.... Fritz uttalade löftet
högt och tydligt, och det gjorde
Vicky också ...»
Efter en »smekmånad» af blott
några få dagar och efter ett
påkostande afsked från prinsessans för-
äldrar, lämnade det unga paret
England; det var en kall, snöig
februaridag som prinsessan Victoria for
öfver hafvet från sitt fosterland.
Men ett klart solsken väntade henne
i det nya fäderneslandet, och man
kan säga att hela den preussiska
nationen välkomnade henne. I Köln
sof hon första natten på tysk jord;
Magdeburg blef nästa hviloplats, och
i Minden, där en timmas uppehåll
gjordes, öfverlämnades en
välkomst-adress till den kraftfulle
brudgummen och hans ungdomliga brud af
en deputation af westfaliska kvinnor
i deras nationaldräkt: röd kjol med
svart lif och hufvudbonad samt
bern-stenshalsband.
Den 6:te februari anlände de
nygifta till Potsdam, där hela den
kungliga familjen var samlad för att möta
dem och där de naturligtvis
motto-gos med stor ståt. — Den unga
prinsessan fann vänskap och
sympati hos mången i sitt nya hem.
— »Hela konungafamiljen är
förtjust i min hustru», lydde ett
telegram, som prins Fredrik Wilhelm
afsände till sina svärföräldrar.
Ett lyckligt, enkelt och gladt
fa-miljelif förde sedan det unga
fursteparet under flera år i sitt lilla
palats. — Och den satsen blir ofta
besannad : att sådant hofvet är, sådant
blir folket. Finnes där en ren,
enkel och frisinnad anda, tränger den
också snart ned i de djupare leden.
— Prinsessan mötte dock i början
motstånd mot de reformer hon ville
införa inom hofkretsen. Ett par små
exempel i sådana fall må anföras.
En dag ville prinsessan flytta en
stol — men det kunde den
preussiska hofetiketten icke tillåta henne
att göra med högst egna händer!
Prinsessan besvarade dock
öfverhof-mästarinnans underdåniga
anmärkning på följande tätt: »Jag skall
tala om något för er, min goda
gre(-vinna! Ni vet ju att min mor är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
