Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ STUDENTUPPTÅG.
Berättade af P. G. S—s.
II.
Iifvet vid universitetet i Upsala var
j vid tiden för denna händelse —
cirka 130 år sedan — ej likt det
förfinade lif, som man där nu
lef-ver. En och annan förmögen
student kunde visserligen då, såsom
nu, uppträda fin och elegant i
spritter ny modern kostym och föra en
hög diet, men i allmänhet lefde man
ytterligt enkelt, ty få voro de, som
från hemmet medfört dyra och
kräs-liga vanor. De flesta studenter voro
klädda i hemmaväfd vadmal och
lefde under terminen hufvudsakligen
af torrskaffningsproviant, medförd
hemifrån: ett par, tre säckar
knäckebröd, en duktig bytta smör, några
ostar och fyra, fem fårbogar —
fioler —, så kallade därför, att, då
de bearbetades med en större
för-skärarknif, det såg ut som om man
spelade fiol. Endast middagen
intogs på ett spiskvarter eller hos en
s. k. matmoster. Men man söp och
drack grundligt, och umgänget i
allmänhet var rått och oslipadt.
Slagsmål med gesäller, hånande
och uppiskande af brackorna
(handt-verkare och handlande) och
kattmusik och pereat-rop utanför
misshagliga professorers fönster
voro dagliga, eller rättare nattliga
företeelser. Någon egentlig
studentförening existerade icke, utan man
samlades kotterivis i kretsar af
liktänkande, för delgifvande och
diskuterande af sina åsikter, men
hufvudsakligen för att ha roligt och
hänge sig åt glädjen i de galnaste
upptåg, låta talförheten, tokpratet
och de glada visorna samt, där de
funnos, äfven vältaligheten och snillet
flöda, allt under täta moln af rök från
kritpiporna (cigarrer funnos ej) och
under glasens klang.
Men till klangen från Leopolds,
Kellgrens, Gyllenborgs eller Lidners
och Lenngrens lyror brydde man
sig föga om att lyssna; deras
skrifter blefvo knappast lästa, aldrig
populära — man kunde ju ej sjunga
dem. Bellmans målande och
drastiska sånger däremot välkomnades
och sjöngos vid bålens rand.
Någon ordnad »studentsång» fanns
ej då; denna sång som nu eldar och
manar oss och som förtjusar öfver
allt där den låter höra sig. Om
sådana sånger som Sätherbergs friska:
»Sjung om studentens lyckliga dag»,
eller Gunnar Wennerbergs härliga:
»Hör oss Svea, moder för oss alla»,
eller hans: »Stå stark du ljusets
rid-darvakt kring dina fosterländska
fanor» med deras invokatoriska
hänförelse och maning till mannakraft
och fosterlandskärlek, kunde man
ej ens göra sig en föreställning. Man
nöjde sig med dryckessånger, glada
gycklande visor eller soldat- och
kämpasånger i grofkornig
gäpåare-stil; ty svallvågorna efter
partistriderna — hattarnes och mössornas
— hade dränkt och förkväft den
högre poesien och sinnet för det
sköna, medan minnet af våra
ärofulla strider och vår storhetsperiod
samt hoppet att kunna återvinna
vår förlorade europeiska prestige —
Finland var ännu ej förloradt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
