Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Två studentupptåg. Berättade af P. G. S—s. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å alire glömmer ja, när som ja sku fara hem;
Se regne stog från himla liksom ena rem,
A bruna märra för kärra
Ho såga 8. tåga å markje va lortug å svart
som jett slem.
Å bäst som ja satt å sku koxa på mån,
Så damp ja uttd kärra — herre jesse gussån! —
Ja alire min like fEtt ärfva guss rike,
Om ja dött i dike — de va inga vån.
Härvid kom sängaren att göra ett
baksteg och föll från bordet i händerna
på de kringstående under jubel och
skratt. Han spelade en full bonde så
lifs lefvande likt, att han tog det
utvalda och lysande auditoriet med
storm, på samma gång bondens fylla
på ett betänkligt sätt tycktes smitta
det, ity att dess samtliga medlemmar
bokstafligen tycktes gå i dimman.
Sedan man därefter tagit en mera
bastant än egentligen läcker och fin
sexa, bestående af en hel rökt lax,
stora fat med sill och oskalad
potatis samt brännvin med smör, ost,
falukorf och bröd, så tog man
hvarandra i hand och dansade i en stor
ring rundtomkring bordet.
Olof och hans vänner tycktes
med flit hafva »lagt an» på värden,
som var värre däran än någon af
de andra och som, hufvudyr och
snubbelfotad, hade största svårighet
att följa med i den svindlande
farten; men då en kullfallen stol af en
af dem sparkades fram, sä att Anders
Petter stöp ikull öfver densamma,
utstötande ett jämmerrop, stannade
plötsligt den dansande ringen. Man
sökte uppresa den kullfallne, som,
berusad som han var, omöjligen
kunde stå och som jämrade sig
öfver att han stött sitt ben mot den
kullna stolen. En skicklig
medicinare — en af Olofs förtrogna —
började, sedan delinkventen blifvit
upplagd på ett bord och hans
benkläder afdragna, att undersöka benet,
som värkligen hade fått en allvarlig
stöt, ty skinnet var afskrapadt och
kring en stor blå fläck hade det
börjat svullna.
Till de kringstående, som oroliga
afvaktade hans utlåtande, sade han
därpå: »Ja, mina vänner detta är
allvarsammare än jag först trodde! Båda
ben piporna äro afslagna på ett
ganska svårt sätt. Skaffa en bår så
fort som möjligt och följ med mig
några upp till Clinicum för att hämta
spjelor, bandage och is.»
Det tog ett snöpligt slut på den
glada tillställningen. Några
anskaffade en bår, andra följde med
doktorn efter bandager, och några gingo
hem till den sjuke för att få hans
säng anordnad på bästa sätt och
för en längre tid, allt under den
skadades jämmer och klagan.
Sedan därefter benet blifvit spjeladt
enligt alla konstens regler, bars han
hem och lades försiktigt till sängs,
där han genast föll i en djup sömn.
Sjukvakt sattes därpå för natten,
och innan man skiljdes åt
uppsattes af Olle och medicinaren en
turlista för vidare sjukvakt, hvarvid
med mycken omsorg utvaldes
sådana som studerade de ämnen, som
ingingo i Anders Petters
examens-pensa, såsom matematik, fysik,
mineralogi etc. Utom dessa antogs
pä samma gång en gammal
kvar-liggare, som speciellt var en af de
styfvaste i dessa ämnen och som
lefde af att gifva lektioner och
skrifva kollegier. Han utlofvades en
hederlig pekuniär ersättning och
ett obegränsadt antal stora, starka,
varma toddar, både under
sjukdomstiden och ett stycke in i framtiden,
om han ville »slå i» Anders Petter
behöfliga kunskaper och vetande, i
och för examen, ur sitt rika förråd.
Delinkventen ^sof emellertid som
en stock, omedveten om de
förberedande omsorger som man ägnade
honom. Om natten snarkade han i
kapp med den vakthafvande, och
först sent på förmiddagen vaknade
de. Till att börja med kom han
ej ihåg att hans ben var afbrutet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
