Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra boken. Det brinnande plantaget. Sjunde kapitlet. »Diablo! Han kommer aldrig mer att promenera på Femte avenyen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
din hund!» mumlar amerikanen, som
nu återvunnit sitt lugn. »Ni vet att
jag är amerikan. Jag är Howard
Temple från New York.»
Vändande sig ännu en gång till
löjtnanten, säger han: »Låt mig träffa
er befalhafvare så skall jag lätt bevisa
det.»
Men i samma ögonblick inträder
infanterimajoren, en man tvär till sättet
och med gråsprängda mustascher, som
personligen inspekterat hvarje utgång,
hvarigenom en flykt kunde äga rum,
åtföljd af en guerillaryttmästare, och
tagande plats vid ett bord med
för-friskningar, klappar han i händerna och
ropar: *Aqui muchacho/» till en af
husets tjänare, som sitter nedhukad
nära intill. »Det bästa vin och de
bästa cigarrer på platsen. Champagne!
Hör du, hvad jag säger!»
»Sätt fram för herrame hvad de
befalla,» anmärker plantageägaren med
afmätt höflighet.
När de båda herrame sedan gjort
det bekvämt åt sig, tändt sina cigarrer
och hålla på med att sinsemellan klunka
ned en butelj »Veuve Cliquot», framsatt
af den darrande negern, aflägger
löjtnanten sin rapport: »Fången påstår sig
icke vara Luis Vidal, insurgenten,
utan en amerikan vid namn Howard
Temple.»
»Hans pass!» anmärker majoren
kort. »Det här franska vinet är
ganska godt, ryttmästare Mendey»,
tillägger han tömmande ett nytt glas
skummande Cliquot.
»Fången påstår, att han förlorat det,
seflor», svarar löjtnanten.
*Caspito! En kuriös olyckshändelse»
hånler majoren. Och ryttmästaren
utbrister i ett helt klentroget skratt.
Men Temple träder fram till dem,
ehuru soldaternas händer fortfarande
hvila på honom, och säger allvarligt:
»Jag kan bevisa min identitet!» Därpå
ropar han förtroendefullt: »Ortiz, tala
och intyga riktigheten af hvad jng
säger.»
»Era papper vore nog ett bättre
bevis, Luis», svarar spanjoren från sin
hängmatta, där han ligger och röker.
»Luis?» mumlar Temple. »Jag heter
inte Luis!»
»Diablo! Jag menar Howard. Ett —
ett misstag», mumlar hans spanske vän,
knäppande afbedjande med flngrame
och dragande ett nytt bloss ur sin
cigarr.
»Ett olyckligt misstag för fången»,
genmäler el comondante strängt.
»Hvarför talar ni inte ut som en
man, Ortiz. Ni tyckes vara ljum för
mig!» ropar den anklagade harmfullt.
»Era papper skulle erbjuda bättre
bevis än jag kan prestera,» antyder
Ignacio betecknande.
»Då måste vi se era papper!»
säger den spanske befälhafvaren
af-görande.
»Och de skola säga er, hvem och
hvad jag är», genmäler amerikanen
lätt. »Pomp, gå efter mitt
dokoment-skrin.»
»Löjtnant, låt tre man följa negern
och följ själf medl» kommenderar
majoren, då mr Smith med mycket stora
ögon och något skallrande tänder
traskar i väg, följd af en afdelning
spanska soldater, som i sina blå- och
hvitrandiga uniformer, och sina
Panama-hattar, uppfästade medels den spanske
örnen i glänsande mässing och täckande
deras solbrända, ärriga drag, taga sig
riktigt romantiska ut i fackelskenet.
Medan detta äger rum framtager
guerillaryttmäståren, som tömt sitt
champagneglas, några papper från ett
dokumentskrin och visar dem för sin
förman under rådplägning med honom.
Lyftande ögonen öfver dessa och
blickande en eller par gånger på
amerikanen, som alltjämt fasthålles af de
spanske soldaterna, anmärker majoren:
»Beskrifningen på Vidal och ert
utseende, sir, tyckes stämma.»
Men ryttmästaren infaller med en
spansk svordom: »Af det lilla jag
känner om deras fördömda språk, tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
