Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Andra boken. Det brinnande plantaget. Sjunde kapitlet. »Diablo! Han kommer aldrig mer att promenera på Femte avenyen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han tala engelska med fullkomligt
amerikansk accent.»
»Luis Vidal har fått sin uppfostran
i New Orleans» inpassar Ortiz i
begrundande ton, i det han blåser ut
blå rökhvirflar ur munnen.
»Så, det förklarar hans gringo
diadialekt», skrockar guerillaofficeren,
medan majoren yttrar hånfullt: »Han,
hvars bistånd ni påkallat, tyckes göra
er en mycket dålig tjänst, senor
ame-ricano /»
»Ortiz!» ropar Temple, i hvars själ
en viss misstanke nu steg upp mot
hans vilja. »Det går lättare för er
att ställa en person i falsk dager än
att draga honom därur, tyckes det.
Men mina papper skola förklara allt.»
Ty Pomp, uppvaktad af de spanska
soldaterna, har kommit tillbaka
medförande det svarta läderskrinet. Efter
detta sträcker sig Howard ifrigt, men
ryttmästaren springer upp och skjutande
undan honom, tager han själf
dokumentskrinet, anmärkande med militärisk
korthet:
»Alla de papper, som finnas här, äro
era, sir?»
»Ja.»
»Nyckeln!»
Sedan Temple utvalt den rätte
nyckeln i sin nyckelknippa och räckt
guerillaofficeren den, låser denne upp
dokumentskrinet och tömmer ut på
bordet framför sin förman de bref och
papper, Howard Temple hade samlat
på ön eller fört med sig från New
York, men ett af dem, ett bref, faller
ned på golfvet bredvid dem. Utan
att stanna för att taga upp det börja
de båda officerame att vid sina cigarrer
undersöka hans korrespondens, hvarvid
ryttmästaren, som uppenbarligen förstår
engelska, tolkar brefven för sin förman.
I den mån de granska papperen,
tyckes misstanken med afseende på
fången bli allt mindre.
»De här papperen tyckas
ådagalägga, att ni värkligen är sefior Temple
från New York», anmärker den spanske
majoren, och på ett tecken af honom
släppa soldaterna sitt tag i den unge
mannen, som ropar glad, ty han hade
kännt dödens hand helt nära sig:
»Sanningen kommer ändå fram till sist!»
Seöorita Maria trycker en af hans
händer med tårar i sina strålande ögon
och fadern kramar den andra under
tystnad.
»Om ni nu vill förklara, huru ert
pass kommit bort eller blifvit er
från-stulet, så skall jag höra er», anmärker
befalhafvaren vänligt.
Men Ortiz, som alltjämt ligger kvar
i sin hängmatta anmärker: »Det har
fallit ett bref ned från bordet.»
»Ja, jag s^g det», säger löjtnant
Gonzales, som tager upp brefvet och
lämnar det åt ryttmästaren, som
långsamt läser adressen:
»H. Zenon Martinez, N:o 57 Calle
La Bouba, nära Café El Relampago,
Havana».
»Det där brefvet är inte mitt»,
förklarar amerikanen vårdslöst, fortfarande
hållande plantageägarens hand.
»Ni sade, att alla papperen i
dokumentskrinet voro era», genmäler
guerillaofficeren.
»Ja, men detta bref är detsamma,
ni gaf mig, Ortiz, för att aflämnas i
Havana», svarar Howard trygg.
»Jag — jag kommer inte ihåg
något — sådant — bref», svarar Ignacio
fundersamt, hvilket framkallar en
spritt-ring *af förvåning hos amerikanen.
»Ni tyckes vara angelägen om att
slippa ifrån ansvaret för detta brefl»
säger befalhafvande officeren skarpt.
»Det är adresseradt till en rebell på
en högst misstänkt plats. Jag skal
öppna det.» Brytande sigillet ögnar
han hastigt igenom episteln och några
dokument, skrifna på silkespapper med
finaste piktur, inneslutna i detsamma.
:tCaramba!» ropar han. »Vi ha
honom 1» Och kommenderar häftigt:
»Arrestera förrädaren!»
På ögonblicket gripes Temple af ett
halft dussin handfasta soldater, trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
