Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Tredje boken. Fortet på Cayo Toro. Åttonde kapitlet. Ombord på Hermes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sina omgifvande mangroseträsk.
Till höger om henne resa sig
Kjateros-kullame; på andra sidan om dem, åt norr,
ligga Purpurbärgen, på hvilka miss
Morales’ kaffeplantage är beläget, för
hvars skull de äro här. Ty mr Grayson
har efter en kryssning utanför ön
lu-pit in här för att se till afifarerna, som
han är rädd ha blifvit försummade af
hans yngre bolagsman, från hvilken
han inte hört ett ord på vida mer än
en månad.
Likgiltigt märkande några
fiskare-båtar, som äro i verksamhet utanför
Playo del Este, hvilka äro det enda
af lif i sikte med undantag af några
flamingos, hvilkas vingar äro lika
glänsande som de glänsande molnen öfver
dem, en haj eller par och ett halft
hundratal fiskar, som det klara vattnet
gör lätt skönjbara, och kanhända litet
otålig på grund af den brännande
solen, från hvilken suntältet knappt
skyddar henne, då hon nu börjar dala
i väster, mumlar den unga damen:
* »Den här resan är lika fadd som
varm lemonad.»
»Blanche, du har inte varit vid
humör sedan vi lämnade Havana — och
likväl var det du, som föreslog
kryssningen», ropar senorita Laura Morales
med en anstrykning af förebråelse i
tonen.
Båda de unga damerna äro klädda
i de vackraste hvita
musslinsklädnin-gar af parisisk chic, med breda skärp
af band kring sina smärta midjor,
hvarifrån ändame hänga ned öfver de
moderna kjolarne, ehuru flickan af det
amerikanska blodet bär skärp af den
ljusaste blå färg och flickan med de
mörka ögonen och den till hälften
spanska börden stoltserar med ljusare
och^ praktfullare nejlikefärg.
»Jag fann Havana ointressant»,
anmärker miss Grayson nonchalant,
slående med doppskon på ett hvitt
parasoll mot sin lilla vackra, hvita sko.
»Ja, det fanns ingen Howard Temple
där», säger den andra lätt. Ett
ögonblick senare hviskar hon till sin
half-syster: »Han måste ha passerat oss
på hemvägen till New York».
»Hvarför svarade han inte då på
mitt telegram till New York?»
genmäler Blanche häftigt.
»Det kan inte vara möjligt, att han
ännu befinner sig på Vidals plantage»,
mumlar miss Morales; hon drog därpå
ett tungt andedrag, då hennes blåögda
syster vänder sig mot henne och säger:
»Om någonting händt, Howard,
kommer jag att förebrå dig, Laura!»
»Mig!»
»Ja, naturligtvis! Hade inte din
far efterlämnat egendomar på Kuba
för Howard att sköta, så skulle han %
varit hos mig nu!»
»Blanche, nu är du mer än orättvis;
du är oädel!» ropar system harmfullt.
»Säg, har du ditt spanska lynne igen?»
Laura svarar ingenting därpå.
Hennes ögon få ett sorgset uttryck. Hon
,hviskar: »Om den man du älskar
befunne sig på denna ö med döden
sväf-vande öfver hans hufvud, som Luis
Vidal gör nu, så skulle du bära en
liten missräkning med mera lugn.
»Liten missräkning 1 Jag har inte
hört något från Howard Temple,
sedan vi lämnade New York.» Därpå
ryckte det i Blanches ansikte och
hon slår sina armar om sin syster
bedjande: »Förlåt mig, snälla Laura;
du är mycket bättre än jag.»
»Så du talar!» Och de båda
sy-strarne gifva hvarandra ett par utsökta
kyssar. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
