- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
377

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Litteratur - Decktan uttå Olle i Grinn. Af N. H—n - Slätten. Af O. T.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DECKTAN
uttå Olle i Grinn.

Landsmålet måtte äga en märklig
dragningskraft på alla unga sinnen med
spår af humoristisk anläggning, vare
sig de »dikta» på vers eller prosa. De
måtte tro att bönderna äro fasligt
komiska utaf sig och att deras
lefnads-förhållanden öfverväg^nde äro af det
gladare slaget. Men det är nog ett
misstag, det. Lika litet som man har
snille, därför att man är galen, blir
man lustig därför att man talar en
bred dialekt. Det är icke i ljuden,
som det humoristiska draget ligger,
utan i innehållet, i greppet på dikten
eller novellen. En och annan finnes
ju, såsom Fröding, hvilken värkligen
kan skrifva dialekt och som äfven kan
få fram en dråplig komik endast genom
rena ljudsammanställningar, men
merendels är det nog tämligen klent med
humorn i de humoristiska
landsmåls-böckema. Nu skall icke Olle i Grinn
därför bli alltför ledsen, ty nog är hans
beväringsbok lika god som många
andra i samma genre. Den förefaller
föröfrigt vara skrifven utan några
egentliga litterära anspråk.

Det är på »dä granna
knalle-språ-ket, sum ä möe likare än schvenskan»,
som Olle har »decktat». Den lilla
boken består af två afdelningar, af
hvilka den första handlar om de
mödor och besvär, som en beväring får
undergå, och den andra gifver några
bilder ur torpames och svinens enkla
men hedersamma lif.

Som prof på språket kunna anföras
några strofer:

»Hejsan, pojkal Tror I, ja ä lessen?

Här ä inte vardt te vara vessen I

Vi sa ut å stri tör Kongen å vårt lann !

Härä lommeflaska, ta en tår på tann!

Tjo-o-o ....

Har du svårt te skelja dek ve tösa?

Ge na du ett mas me smällekössa!

Dä va redit — dä va hundan hva dä small!

Tjo-san pojka! Sjong en liten rolir trall!

Tjo o-o . ... >

Som man ser äro verserna ganska
lustiga och onekligen skrifna med en
viss kläm, men hvad det t. ex. finnes
för poesi i rader sådana som dessa:

»Ett— tu! Ett — tu! Ett—tu! Ett — tu!
Tram, tara ram, tara ram, tara ratata!

Tram, tara ram, tara ram, tara ratata ...»

det kan då icke fåglarne begripa.
(Albert Bonnier. 7 5 öre.)

N. H—n.

SLÄTTEN.

Boken är historien om en gryende
kärlek mellan en svärmare till student
och ett litet arbetsbi till studentska
uppe i ungdomens stad, Upsala. Man
må nu icke föreställa sig att man här
skall bli införd i studiekamrarnes
tankehärdar, där smältan af unga idéers
malm flyter fram. Miliön är staden
på »slätten», denna slätt, som i all
sin fulhet dock har så mycket
fängslande i sina dagrars spel för hvar
människa med något af drömmar i sig,
denna slätt, hvars vida horisont lockar
den unges längtan att draga vida, hans
känsla att drömma fjärran.

Hvad som mest intresserar
författarinnan är den känsla hon skildrar,
och det är som bakgrund åt denna
hon använder sin miliö. Med varsam
och kärleksfull hand målar hon all
tvekan, allt tvifvel, all bristande
spröd-het i denna känsla — hur den spirar,
skjuter skott, så bleknar och dör utan
att ha fått brista i blom, det får hon
här fram så på en gång vackert och
behärskadt. Hon känner med i sin
skildring och ’ reflekterar dock
samtidigt, reflekterar mildt och ljust och
förstående. Det var i förf:s förra bok
»Elise» en portion snusförnuft, föreföll
det mig; från detta är »Slätten»
lyckligtvis fri. På samma gång är greppet
i denna bok ett godt stycke djupare
än i den förra. — Formen är också
i det hela tillfredsställande. Stilen äger
mycket vackra möjligheter, som icke
häller blifvit obegagnade, ehuru ett och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free