Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1899 - Musik. Revy. Af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försjunka vid hvarandras åsyn i nästan
lika långvarig stum ekstas som Tristan
och Isolde. Att stycket för öfrigt
alltigenom äger en betagande poetisk
schwung, som endast någon gång
störes af ett eller annat väl italienskt,
till och med en smula trivialt stycke
musik, är ju känd sak. I alla fall
blir det underbart, att Wagner redan
2 år senare kunde skrifva ett fullödigt
mästerverk som Tannhäuser.
Utförandet å vår operascen är rätt
godt. Hr Forsell tar sig präktigt ut
som holländaren, om han också icke
ännu är mäktig af någon djupare
ka-raktäristik, och hans röst utvecklar en
beundransvärd energi och glans, som
gör, att man gerna öfverser med, att
han icke ännu kommit rätt underfund
med legatosångens hemligheter.
Uppriktigt att komplimentera är fru
Lindberg, som i många scener gaf poetisk
illusion som Senta och i sin sång på
sista tiden gått mycket framåt. Hr
Elmblad föll för frestelsen att chargera
i den ömtåliga scenen i andra akten,
då Daland sammanför de bägge
älskande. Narrar framställaren här
publiken att skratta, så går stämningen
förlorad. 1 de första scenerna var han
däremot en illusorisk norsk skeppare
och utvecklade all det dramatiska
förstånd och den karaktäristik som man
är van att finna i denne sångares
prestationer. Rösten passar bra till att
öfverrösta hafvets dån, som gör, att
man understundom icke allt för
tydligt hör det sväfvande i intonationen,
men i cantilenan kan den icke annat
än göra en klen figur. Hr Ödmann
uppbjuder all sin förmåga som den
försmådde älskaren och lyckas äfven
att förvandla den trohjärtade
fiskargossen till en veritabel italiensk primo
amoroso; sin röst lyckas han däremot
icke att förvandla, den äger fortfarande
sin vackra klang. Hr Strandbergs
sjömansvisa var en lisa för örat;
det ges ögonblick, då man är mer än
vanligt tacksam för en klockren
intonation.
Sony dirigent debuterade hr Lang,
som visade mycken rutin och säkerhet,
men mindre eld än man trott, framför
allt i ouvertyren. Tempona kunde för
öfrigt här och hvar varit något
lifli-gare. De nya skeppen, införskrifna
från Mlinchen, gjorde stor succés,
sär-skildt holländarens, som kom med en
så spöklik hastighet, att publiken måste
ge luft åt sin förtjusning i en skallande
applåd, hvilken lägligt nog öfverröstade
afgrundsrasslet i maskineriet, som
annars kunde ha stört illusionen. Seglare
och sjömän ex professo, och på sådäna
finns ingen brist här hos oss, lära
emellertid icke dela förtjusningen öfver
skepp och hafsdekoration.
Förmodligen har man i Mlinchen icke de
säkraste föreställningar, om hur en norsk
fjord och norska båtar skola se ut.
Men hvarför då gå* öfver ån efter
vatten? Emellertid har Holländaren
utöfvat stor dragningskraft på publiken,
och operan gratuleras till att ha fått
en ny kassapjes. Nu är man nyfiken
att få veta, när vederbörande ämna
göra allvar af den så länge planlagda
reprisen af Mästersångarne, Wagners
största mästerverk. Filippo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
